Fädernehem synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas fädernehem

Fädernehem uttalas fäderne|hem.

Ordformer och varianter av fädernehem

Fädernehem är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet fädernehem

Louis De Geers far, som också hette Louis och var herre till Gaillardmont vid Mons i Belgien, var nederländsk calvinist. Av religiösa skäl flydde han med sin familj till Dordrecht i Holland. Den unge Louis fick dels i fädernehemmet, dels genom utländska resor en grundlig underbyggnad både i allmän bildning och särskilt i allt vad som hörde till affärslivet.

Runebergs mor Anna Maria Malm var känd för ett glatt humör, en stor förmåga att berätta släkthistorier och en god sångröst. Hon lärde sonen en del av dåtidens visor. Fadern, sjökaptenen Lorenz Ulrik Runeberg, hade större bildning och höll strängare tukt, vilket dock hade mindre inverkan för de långa sjöfärdernas skull. Fadern skall dock, enligt skaldens egen uppgift, med allvar ha följt hans första skriftställarförsök och rättat dem med stränghet. Sin skolgång började Runeberg i en vindskammare hos en gammal gumma, vilken härstammade från Stockholm, som kunde lära honom att läsa svenska rent innantill. Då föräldrarna var i mindre goda omständigheter erbjöd sig faderns bror, som var tullförvaltare i Uleåborg, att uppfostra den åttaåriga pojken. Vid sin farbrors död 1815 blev Runeberg tvungen att återvända till det torftiga fädernehemmet, men kunde genom några deltagande vänners understöd börja i Vasa trivialskola.

Bland hans följande arbeten märks Mutter Erde (1897, femte upplagan 1903), törhända Halbes bästa alster, ett skådespel, i vilket motsatsen mellan huvudstadslivets bildning och det lantliga fädernehemmets traditioner för till en tragisk utgång. Likartade konflikter mellan det lugna, fredliga hemlivet och den passionerade längtan efter en friare, obunden värld framträder i tragedin Die Heimatlosen (1899) med en egendomlig stämning av hemlösheten i en storstads pensionatsliv, Hans Rosenhagen (1901) ger en skildring av en gammal godsägarfamiljs bittra strid mot traktens självägande bönder, utmynnande i de två sista representanternas strid på liv och död, just då försoning yppats.