Vad betyder och hur uttalas fågelnamn
Fågelnamn uttalas fågel|namn.
Ordformer och varianter av fågelnamn
Singular
- fågelnamn
- obestämd grundform
- fågelnamns
- obestämd genitiv
- fågelnamnet
- bestämd grundform
- fågelnamnets
- bestämd genitiv
Plural
- fågelnamn
- obestämd grundform
- fågelnamns
- obestämd genitiv
- fågelnamnen
- bestämd grundform
- fågelnamnens
- bestämd genitiv
Fågelnamn är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet fågelnamn
Idag används kulla, i betydelsen kvinna, huvudsakligen i sammansättningen dalkulla om kvinna från Dalarna, men även Vingåkerskulla om en kvinna från Vingåker och det mindre vanliga vallkulla förekommer. Kulla förekommer av samma skäl i ett flertal växt- och fågelnamn som morkulla, brunkulla, duvkulla med flera. Namnet förekommer också i en rad ortsnamn.
Hökhult är en by i Lenhovda socken i Uppvidinge kommun i Småland. Första gången byns namn återfinns i skrift, skrevs det "Höckollt". Det var år 1544 och namnet kopplades till fågelnamnet hök, hult betyder dunge.
Vidkärrs barnhem invigdes den 19 november 1935 av dåvarande socialminister Gustav Möller och var ett av Sveriges största barnhem med plats för 200 barn mellan ett och sexton år. Institutionen bestod av tio hus med fågelnamn varav en återstår idag. Förutom Svanen (reception, läkarmottagning), Anden (centralkök som finns kvar), Uven och Ugglan (sjukavdelning) fanns sex barnavdelningar: Tjädern (äldsta pojkarna), Göken, Trasten, Ärlan, Lärkan och Tranan (äldsta flickorna). Fågelnamnen användes inte vid verksamhetens början. På 1940-talet hade husen endast nummer enligt följande.
"1543 upptar ett helt kronohmn. Byn är uppkallad efter ön Trännö. Namnet är ursprungligen av fågelnamnet trana och pluralformen arna(r) av ett som senare led i talrika namn i Mälaren och Svealands kust ingående fsv appellativ cerin (dat arne) m 'äril, härd', motsv fvn arinn, sv dial am, ärn 'ugnsbotten, äril', se närmare Hj Lindroth i Fornv 9 (1914) s 125 ff samt E Abrahamson, Västsv ordstudier (1936) s 160 ff. Enligt Hellberg 1979 s 125 f skulle ordet i skärgårdsnamnen ha åsyftat grusbankar, revlar o likn, en betydelse som skulle passa in på Trännö, där marken till stor del består av morängrus".
