Vad betyder och hur uttalas förbundsordförande
Förbundsordförande uttalas för|bunds|ord|för|ande.
Ordformer och varianter av förbundsordförande
Singular
- förbundsordförande
- obestämd grundform
- förbundsordförandes
- obestämd genitiv
- förbundsordföranden
- bestämd grundform
- förbundsordförandens
- bestämd genitiv
Plural
- förbundsordförande
- obestämd grundform
- förbundsordförandes
- obestämd genitiv
- förbundsordförandena
- bestämd grundform
- förbundsordförandenas
- bestämd genitiv
Förbundsordförande är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet förbundsordförande
Carlsson var reparatör vid Hallstaviks pappersbruk 1951–64, förhandlingsombudsman för Svenska Pappersindustriarbetareförbundet 1965–70, förbundsordförande 1970–82, ledamot av landssekretariatet 1971–82, 1:e vice ordförande i ICEF 1973–82, ledamot av träforskningsrådet och skogsbranschrådet 1973–82, av handelspolitiska rådet 1971–82 och av elransoneringsnämnden. Han var styrelseledamot i 3:e AP-fonden, vice ordförande i näringspolitiska rådet, ordförande i kooperativa rådet, expert i 1973 års skogsutredning 1973–78, ledamot av skogsägareföretagskommittén 1978–79 och av energisparkommittén 1974–80.
Lena Larsson, förbundsordförande.
Bildas förbundsordförande och förbundsstyrelse väljs vid förbundsstämman, som äger rum vartannat år jämna årtal. Till stämman skickas ombud från Bildas regionstyrelser, samt från de centrala medlemsorganisationerna. På Bildas förbundsstämma 2015 valdes Per-Inge Lidén till förbundsordförande.
Den första lokala gruppen grundades i Örebro redan 1924. Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund (SKSF) bildades 1929 med komminister Bertil Mogård som förbundsordförande, och organisererade socialdemokrater inom såväl svenska kyrkan som frikyrkor. Vid denna tid fanns spänningar mellan den sekulära arbetarrörelsen och kyrkorna, som ofta hade ledningar med konservativa värderingar. Kristna socialdemokrater ansågs vid denna tid vara för radikala i sina församlingar och för religiösa i sitt parti, och socialdemokratin var därför från början kluven i sitt förhållande till Broderskapsrörelsen men den kom att få stöd av Per Albin Hansson. 1956 fick Broderskapsrörelsen en adjungerad representant i socialdemokratiska partistyrelsen och 1969 en representant i partistyrelsens verkställande utskott.
