Förebrående Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förebrående

1. Psyche (själen) älskades av Eros och njöt i föreningen med honom den renaste lycksalighet, men var strängeligen förbjuden att skåda hans anlete. När hon till följd av egen nyfikenhet och sina systrars uppmaningar förleddes att bryta mot detta förbud, blev hon till straff övergiven av sin älskling, med vilken hon dock sedan, efter långvarigt sökande och luttrad genom bittra lidanden, för evigt återförenades. I den bildande konsten har detta ämne ofta behandlats (av Rafael, Antonio Canova, Bertel Thorvaldsen m. fl.). I Stockholms Nationalmuseum finns av Johan Tobias Sergel en marmorgrupp, "Amor och Psyche", som framställer det ögonblick, då Eros lyfter vingarna till flykt, därvid med förebrående vemod blickande ned på Psyche, som förgäves bemödar sig att hålla fast honom. (källa)
2. Orden är i pjäsen är riktade till Marcus Junius Brutus, son till Caesars älskarinna Servilia, som var med i sammansvärjningen mot Caesar år 44 f.Kr. och har tolkats antingen som ett förebrående eller som en varning. Den exakta frasen återfinns inte i någon tidigare källa än William Shakespeares Julius Caesar från 1599, men i oktavoutgåvan av Henrik VI del 3 från 1598 säger kung Edvard IV till sin bror hertigen av Clarence "Et tu, wilt thou stab Caesar too?", vilket visar på att vändningen möjligen redan var välkänd. (källa)
3. Anklagaren: Anklagaren hävdar att "Allt är ditt fel." Anklagaren är kontrollerande, förebrående, kritisk, förtryckande, arg, auktoritär, rigid och överlägsen. (källa)