Vad betyder och hur uttalas förhandlingspart
Förhandlingspart uttalas för|handl|ings|part.
Ordformer och varianter av förhandlingspart
Singular
- förhandlingspart
- obestämd grundform
- förhandlingsparts
- obestämd genitiv
- förhandlingsparten
- bestämd grundform
- förhandlingspartens
- bestämd genitiv
Plural
- förhandlingsparter
- obestämd grundform
- förhandlingsparters
- obestämd genitiv
- förhandlingsparterna
- bestämd grundform
- förhandlingsparternas
- bestämd genitiv
Förhandlingspart är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet förhandlingspart
Arbetsgivarverket är central förhandlingspart på det statliga avtalsområdet och sluter kollektivavtal med de anställdas företrädare. Ungefär 270 000 anställda omfattas av de statliga avtalen.
Verksamheten utgjorde en fortsättning och utvidgning av SYACO:s verksamhet. Sacos genombrott som förhandlingspart gentemot stat och kommun ägde rum under början av 1950-talet. Man bedrev en omfattande utredningsverksamhet, fungerade som remissinstans och var representerat i olika statliga organ och kommittéer. För att tillvarata särintressen inom organisationen inrättades rådgivande organ av vilka Yngrerådet (sedermera Saco studentråd) intog en särställning.
Den 11 november 1966 besökte utrikesminister Nilsson Washington DC och träffade vicepresident Hubert H. Humphrey. För vicepresidenten berättade Nilsson om de krav som Nordvietnams ambassadör i Warszawa framförde för att FNL skulle medverka i förhandlingar: amerikanskt bombstopp, inga militära aktioner i den demilitariserade zonen samt erkännande av FNL som "berättigad förhandlingspart". Nilsson kunde också berätta vilka krav som Nordvietnams utrikesminister Nguyen Duy Trinh hade för att skapa ett förhandlingsklimat: amerikanskt bombstopp i Nordvietnam och erkännande av FNL som den främste av flera företrädare för Sydvietnams folk.
Huvudsakligen diskuterades frihandel i Kongobäckenet och vid Kongoflodens mynning samt rätten till sjöfart på floderna Kongo och Niger. Därutöver diskuterades även regler för hur man skulle gå till väga för att göra anspråk på territorium längs kusterna. Leopold II av Belgien försökte övertyga de andra förhandlingsparterna om idén om frihandel i Kongo, eftersom ingen kunde acceptera att någon av de andra etablerade kolonialmakterna tilldelades detta enorma landområde föreslogs att en "neutral" part skulle erhålla rätten att förvalta Kongobäckenet. Parallellt med konferensen slöts en rad bilaterala fördrag mellan förhandlingsparterna. Som slutdokument för konferensen antogs den så kallade Berlingeneralakten vilken signerades av de deltagande parterna och slog fast överenskomna punkter.
