Försiktigt Synonymer Betyder Uttal

• mjukt
• varsamt

Hur används ordet försiktigt

1. Abessiniern är agoutitecknad. Det betyder att den från ögonvrån i riktning mot örat har en mörk rand. Ovanför ögonen, i pannan, löper det mörkare fläckar som förenas emellan ögonen. Katten ser ut som om det hade ett M ingraverat i pannan. Från M:et löper sedan färgen över hjässan som förenas så att det ser ut som katten har en liten hätta på sig. Den mörkare färgen ska sedan fortsätta som en rand över hela ryggraden och ut på svansen och avslutas med att svansspetsen är helt enfärgad, som om svanstippen var en pensel som försiktigt doppats i färg. (källa)
2. Bäckmete bedrivs främst efter bäcköring och bäckröding i bäckar och mindre åar, långt upp i skogen eller högt upp på ett fjäll eller långt ut på en myr brukar man kunna finna stor bäcköring. Vid bäckmete används i regel ett relativt långt metspö med toppknuten lina. Mask används som agn och flöte används inte, utan krok, tyngd och agn får driva i strömmen. Bäckmete är ett utpräglat smygfiske där det gäller att röra sig tyst och försiktigt för att inte skrämma fisken. Om man har solen i ryggen kan ens skugga synas på vattenytan och skrämma fisken. (källa)
3. Havsmusen växer långsamt och kan bli minst 40 år gammal. På ryggen finns en rörlig, hullingförsedd gifttagg. Uppgifter finns att giftet är så starkt att det i några fall ska ha dödat fiskare, som råkat sticka sig på gifttaggen. Havsmusen är ett nattaktivt djur som sover på dagen. Om man dagtid närmar sig den försiktigt kan man lyfta en havsmus med händerna, innan den simmar iväg. Den är en stimfisk och stimmen är ofta köns- och storleksuppdelade. (källa)
4. När ytorna är klara hettas de upp till nära vällningstemperaturen. De tas därefter ur elden och borstas med stålborste, varefter flussmedel läggs på. Som flussmedel används sand eller borax. Flussmedlet sänker oxidernas smältpunkt, så att de lättare pressas ut ur fogen. Sedan lägges järnen in i elden igen för att värmas till vällningstemperaturen, inte långt från smältpunkten. Järnet är då vitglödgat och har en temperatur omkring 1350 °C. Det svåra är att veta när ytorna nått rätt temperatur, för om järnet tas ur ässjan så oxideras det snabbt vilket försämrar vidhäftning. I stället kan smeden känna försiktigt på det med en ståltråd. När tråden klibbar mot ytan har rätt temperatur nåtts. (källa)
5. Hägrarna äter mest fisk, men även kräldjur, grodor, maskar, blötdjur, insekter och liknande. Några arter äter rom från fiskar och groddjur. En häger som söker efter mat kliver oftast omkring tyst och försiktigt i grunt vatten, men kan också stå stilla och lura på de djur som råkar närma sig. En häger som letar mat har ofta en mycket karakteristisk kroppsställning med halsen indragen, nacken vilande på skuldrorna och underkäken vilande på den krökta halsen. Kommer något byte inom räckhåll, sträcker fågeln ut halsen till dess fulla längd och griper bytet blixtsnabbt. Vissa arter använder sina vingar för att skugga vattenytan så att de ser fiskarna bättre. (källa)
6. Man skröjbränner det torkade godset. Den bränningen skall ske varsamt, speciellt vid 573 °C, då kvartsexpansionen sker i godset. Man måste bränna över 900 °C för att den kemiska reaktionen i godset skall ske, den som omvandlar lersubstansen till keramik. Även vid avsvalning måste man ta hänsyn på kvartsens egenskaper, avsvalna försiktigt vid 573 °C. (källa)
7. Ett koger är en behållare för pilar som används av en bågskytt eller armborstskytt. Ett koger bärs normalt sett diagonalt över ryggen eller vid höften. Ridande bågskyttar har ibland kogret fäst på hästsadeln. Ett koger tillverkades historiskt sett av läder, päls, bark, trä eller andra naturliga material. Moderna koger tillverkas ofta i textil, plast och metall, men läder är fortfarande vanligt förekommande. En modern variant av koger är bågkoger som är en pilhållare som sitter fastsatt på en pilbåge eller armborst. Dessa har blivit populära bland jägare för att de underlättar när de måste röra sig tyst och försiktigt för att inte skrämma bytesdjur. De är dock inte lika smidiga vid tavelskytte eftersom de då istället blir en extra börda att hålla uppe med handen när man siktar. (källa)
8. Innan man råkar ut för kramp så märker man oftast av små ryckningar i muskeln. För att bli av med kramper räcker det oftast att sträcka ut den krampande muskeln och massera den försiktigt. Smärtorna och krampen kan också lättas av kylning eller uppvärmning av muskeln (för ökad blodgenomströmning). Intag av vätska efter träning, gärna vanligt vatten eller eventuellt sportdryck (som ofta innehåller salter av till exempel natrium, magnesium och kalcium) upplevs av många kunna förebygga kramper. (källa)
9. "Flytande likörer" är en teknik som ofta används av bartendrar för att imponera på kunden. Detta åstadkoms genom att den likör man önskar skall flyta, med hjälp av en upp- och nervänd sked eller en glasstav försiktigt hälls i glaset så att likörer med olika densitet förblir oblandade. Med denna metod kan man åstadkomma en regnbågs-effekt genom att använda olikfärgade likörer. (källa)
10. Proceduren från det att man lägger fisken i lut till dess att man har fisken på matbordet tar över två veckor. Den torkade fisken läggs först i blöt i fem-sex dygn, i kallt vatten som byts en gång om dagen. Den vattenmättade fisken läggs därefter några dygn i nytt vatten tillsammans med lut. Luten som används är en vattenlösning av natriumkarbonat (soda) och kalciumhydroxid (släckt kalk). Därefter avlutas fisken i fem-sex dygn i nytt kallt vatten, som åter byts en gång om dagen. Efter detta kokas fisken försiktigt innan den serveras. Om den inte har avlutats tillräckligt får lutfisk en egenartad, genomskinlig lyster och en dallrande konsistens. Den främsta orsaken till att många inte gillar lutfisk torde vara att de har serverats dåligt avlutad fisk, som alltså har en geléaktig konsistens. Dåligt avlutad fisk krymper åtskilligt vid kokningen, och är den riktigt dåligt avlutad försvinner den helt: det finns bara spad kvar. (källa)