Vad betyder och hur uttalas förtorka
Förtorka uttalas för|torka -de.
Ordformer och varianter av förtorka
Aktiv
- förtorka
- infinitiv
- förtorkar
- presens
- förtorkade
- preteritum
- förtorkat
- supinum
- förtorkande
- presens particip
- förtorka
- imperativ
Passiv
- förtorkas
- infinitiv
- förtorkas
- presens
- förtorkades
- preteritum
- förtorkats
- supinum
Perfekt particip
- förtorkad en
- ~ + subst.
- förtorkat ett
- ~ + subst.
- förtorkade den/det/de
- ~ + subst.
Förtorka är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet förtorka
En hack har ett skärbord som klipper av grödan, eller numera vanligen, en pick-up som plockar upp den med slåtterkross stränglagda grödan som därigenom förtorkat, från marken och en mekanism som hackar sönder den med sådan kraft att grönmassan blåses ut genom ett torn ner i en efterföljande vagn.
Som vild växer arten på torra ställen, gärna i stenrösen och bland buskar, nästan i hela Norden. Stjälkarna står kvar förtorkade över vintern.
Alla arter har taggiga, 2-åriga stammar, som växer i mer eller mindre vågräta bågar eller liggande på marken, på murar, på kringstående buskar och så vidare. Första året är en sådan buskstam en oförgrenad nystam (jämför nypon) med strödda, femfingrade blad, andra året blir den huvudstam för en mängd sidoskott med blommor, och förtorkar sedan frukten mognat. Blommorna har höga värden av pollen och nektar, och besöks av många pollinerande insekter. Hos flera arter böjer sig denna bågformiga stam med spetsen ned mot marken, borrar sig in där och fäster sig med kniprötter. Denna buskstams utseende (särskilt som nystam första året), dess taggbeväpning, tvärsnittets form m.m., avger en del av kännetecknen för ifrågavarande arter. I någon mån kan man skilja arterna även på bladen, blommorna och frukterna.
Stjälken är blek och tämligen seg men mycket böjlig. Bladen är så starkt stjälkomfattande, att de verkar vara uppträdda på stjälken eller genomborrade (därav namnet perfoliatus). De sitter i två rader och är halvgenomskinliga med buteljbrun eller ‑grön färg, de förtorkar efter en kort stund, om växten tas upp ur vattnet. De många fullt submersa arterna av detta släkte är nämligen "äkta hydrofyter" (vattenväxter i inskränkt bemärkelse), i det att de inte kan växa ens på våt mark och helt saknar luft- eller landformer, sådana som till exempel finns hos grodnaten och vårlonken. Endast blomställningen sticker upp ur vattnet som ett ax av några centimeters längd, och därigenom kan man spåra de plantor som finns dolda i vattnet. Man ser tydligt 4 små gulvita, 2-rummiga ståndarknappar och 4 purpurröda märken. Blomman innehåller dessutom 4 små grönaktiga blad, som är en sköldlik utvidgning av den lilla brygga, som förenar ståndarknappens båda rum (det s.k. knappbandet). Blomningen är till sitt förlopp proterogyn, och så snart befruktning skett (med vindens hjälp), böjer sig axet ned under vattenytan.
