Synonym till förvillande
Hur används ordet förvillande
Inkunabel (vaggtryck) kommer av latinets incunabula 'ursprung', 'lindor', 'vagga', och syftar på en tryckt bok som härstammar från boktryckarkonstens begynnelseskede, med Johann Gutenbergs bibel 1455, fram till och med år 1500. Många inkunabler är mycket vackra och de äldsta (från 1450- och 1460-talen) kan vara förvillande lika medeltida handskrifter.
Termerna med- och motsols är inte entydiga. Det beror på om man betraktar solen från norra eller södra halvklotet. Eftersom de flesta människor bor på norra halvklotet är det riktningen på solens vandring över himlavalvet där som är den vanligaste uppfattningen om vad medsols är, det vill säga samma riktning som medurs. Med- och motsols är särskilt förvillande mellan vändkretsarna (ungefär +/- 22,5 grader latitud). Därör sig solen ibland medurs, ibland moturs, beroende på tiden på året.
De mer långsiktiga konsekvenserna av raggan och digitaliseringen var att det blev lättare att spela och utveckla egna sound. När det gäller dancehall, medförde en påverkan från den amerikanska rapmusiken att Jamaicas mikrofonartister (dee-jays) höjde tempot. Något förvillande anges ragga vara en subkategori av dancehall lika ofta som det omvända, Båda stilarna kan dessutom ses som understilar till reggae. Dancehall framförs nästan enbart av pratsjungande mikrofonartister även om riktiga sångare ofta gästspelar på låtar.
Små snöbollschampinjoner kan vara förvillande lika den dödligt giftiga vita flugsvampen vilket har lett till ett flertal svåra förgiftningar av organ och dödsfall. När de blir större blir skillnaderna tydligare mellan svamparna. De viktigaste är att champinjoner saknar strumpa på foten, vilket flugsvampar har, samt att vit flugsvamp har vita skivor, till skillnad från champinjoner som har färgade skivor. Ytterligare en skillnad är att champinjoner alltid har torra hattar, till skillnad från vit flugsvamp som vid väta och regn får slemmiga hattar. Vit flugsvamp föredrar dessutom fuktigare skogsmark med exempelvis blåbärsris och mossa.
Jacques Derrida talar om förlåtelse som en paradox och han skiljer på förlåtelse för något som går att förlåta och förlåtelse för något oförlåtligt: å ena sidan ovillkorlig, oändlig, icke-ekonomisk förlåtelse som ges till den fortfarande skyldiga, till den som inte ångrar sig, som inte ens ber om det, å andra sidan villkorlig förlåtelse, proportionell mot erkännandet av felet, mot den ångerfulla syndarens omvändelse. Hans mål är att reda ut ordens betydelse och hans poäng att det är skillnad på å ena sidan ren förlåtelse och å andra sidan andra fördunklande, förvillande kristna begrepp såsom försoning och omvändelse.
Förvillande på Engelska
- confusing
