Vad betyder och hur uttalas gatuupplopp
Gatuupplopp uttalas gatu|upp|lopp äv. gat|upp|lopp.
Ordformer och varianter av gatuupplopp
Singular
- gatuupplopp
- obestämd grundform
- gatuupplopps
- obestämd genitiv
- gatuupploppet
- bestämd grundform
- gatuupploppets
- bestämd genitiv
Plural
- gatuupplopp
- obestämd grundform
- gatuupplopps
- obestämd genitiv
- gatuupploppen
- bestämd grundform
- gatuupploppens
- bestämd genitiv
Variantstavning singular
- gatupplopp
- obestämd grundform
- gatupplopps
- obestämd genitiv
- gatupploppet
- bestämd grundform
- gatupploppets
- bestämd genitiv
Variantstavning plural
- gatupplopp
- obestämd grundform
- gatupplopps
- obestämd genitiv
- gatupploppen
- bestämd grundform
- gatupploppens
- bestämd genitiv
Gatuupplopp är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet gatuupplopp
Under tisdagen den 27 juli ökade spänningarna i huvudstaden och militär beordrades ut på gatorna men först runt sjutiden på kvällen bröt stridigheter ut när spänningarna nått en kulmen och demonstranter började kasta gatstenar och blomkrukor mot soldaterna som först lär ha svarat med varningseld, men under natten hade 21 civila skjutits ihjäl. Under onsdagen den 28 juli eskalerade stridigheterna snabbt, stora delar av huvudstaden förvandlades till slagfält och kungen krävde att upprorsmakarna skulle krossas. Det kungliga gardets befälhavare hertig Auguste de Marmont tog samma dag emot en namninsamling från en kommitté av ledande liberala oppositionella som bedyrade sin trohet till kungahuset och riktade kritiken gällande juliordonnanserna, som de önskade skulle dras tillbaka, mot kungens ministrar. de Marmont, som själv hyste vissa sympatier för de liberala, tog emot kommittén men menade att endast om folket la ner sina vapen kunde förhandlingar komma på tal. Därefter begav sig de oppositionella till Jules de Polignac som vägrade ens ta emot dem och istället gav rådet till Karl X att fortsätta göra motstånd mot vad som hade förvandlats från gatuupplopp till en revolution.
Lépine var ursprungligen advokat, inträdde 1877 i statsförvaltningen som underprefekt, blev 1885 prefekt och var 1893-97 polisprefekt i Paris. Han var därefter generalguvernör i Algeriet men utsattes som sådan för hårda angrepp, avgick 1898 och övertog 1899 på nytt polisprefekturen i Paris i de besvärliga tiden, då Dreyfusstriden gjorde smärre gatuupplopp till en vardaglig företeelse och efter Émile Loubets val till president planerade Paul Deroulede till och med en marsch mot Elyséepalatset. Lépine fortsatte som polisprefekt till 1912. Han utförde därunder ett omfattande organisationsarbete och ingrep vid kritiska situationer personligen i gatuordningens upprätthållande på ett sätt som gjorde honom till en av Paris mest kända personer under samtiden. Lépine tog initiativ till Concours Lépine, en från 1901 årligen återkommande utställning för leksaker, smärre uppfinningar och artiklar från franskt hantverk och småindustri.
