Vad betyder och hur uttalas glacéhandske
Glacéhandske uttalas glacé|handske.
Ordformer och varianter av glacéhandske
Singular
- glacéhandske
- obestämd grundform
- glacéhandskes
- obestämd genitiv
- glacéhandsken
- bestämd grundform
- glacéhandskens
- bestämd genitiv
Plural
- glacéhandskar
- obestämd grundform
- glacéhandskars
- obestämd genitiv
- glacéhandskarna
- bestämd grundform
- glacéhandskarnas
- bestämd genitiv
Glacéhandske är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet glacéhandske
Då ropar balens värdinna till Varenka, och föreslår att hon och hennes far överste Peter Vladislavovitj dansar masurka. Ivan ser att översten i sin ungdom måste ha dansat mycket bra, men att han nu med åldern är en aning stel i de snabba stegen han försöker utföra. När dansen är slut lämnar översten över dottern till Ivan, och ber dem ta en tur. Ivan blir utom sig av glädje och upplever att överstens vänliga leende påminner om Varenka. Klockan fyra eller fem på morgonen, efter en masurka och supén, dansar de en sista kadrilj innan de skiljs åt och Ivan får Varenkas ena vita glacéhandske som ett minne.
Handskmakare har varit skrå sedan 1200-talet. Handskar kom i allmänt bruk för att skydda händerna mot kyla under sent 1800-tal. Enligt etiketten bar fint folk handskar också sommartid, korrekt till förmiddagsdräkt när man gjorde visit och helt rätt till aftonplagg. Armbågslånga glacéhandskar (av mycket mjukt och tänjbart lamm- eller getskinn) användes till aftonklänning fram till 1910, och återkom under 1930- och 1950-talet. Dessa handskar kallades även för aftonhandskar. Riktigt långa handskar, som når över armbågen, kallas ibland operahandskar. Dessa är ofta tillverkade i satin och signalerar kvinnlig elegans och sofistikation.
I och med ombyggnaden höjdes arrendet för Sonesson enligt avtal successivt, från 20 000 kronor första året, till 28 000 kronor första året, för att slutligen uppgå till 35 000 kronor. Sonesson ska enligt uppgift ha varit en mycket hängiven ägare och kunde varje dag ses i matsalen iförd smoking och vita glacéhandskar. Lars Virgin avled 1906 och ägandeskapet av hotellfastigheten övertogs av hans änka, Amalia Virgin. År 1924 genomfördes ännu en upprustning av hotellet rum, denna gång för att möta den kommande konkurrensen från det planerade Grand Hotel (invigt 1926). Samtidigt uppförde Amalia Virgin ett nytt trevåningshus mot Norra Kyrkogatan i fastighetens västra sida. Hotelldirektör vid denna tid var Ernst Olsson.
