Glasering synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas glasering

Glasering uttalas glas|er|ing -en.

Ordformer och varianter av glasering

Glasering är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet glasering

Efter formning av en produkt behöver materialet härdas, vilket kan innefatta torkning och bränning, med iakttagande av rätt temperatur för att kristallernas sammansättning ska bli den önskade. När materialet är härdat kan ytbehandling ske, såsom glasering vilket också sker vid hög temperatur.

Det finns även en rad olika tekniker för bränning och efterbearbetning av lerkärlen. Glasering är en av de vanligare efterbehandlingarna för modernare lerkärl. Glasyr i egentlig mening, genom att upphetta sand till extremt höga temperaturer kunde man även tidigare få sandkornen i leran att förglasas och därmed skapa en sorts glasyr. De framställdes första gången i Kina under 600-talet. Araberna lyckades oberoende av den kinesiska tekniken att utveckla glasyren omkring år 1000. Under tidig medeltid spred den sig till övriga delar av Europa.

Köttglass (på köksfranska, glace de viande) är köttbuljong, vanligen oxbuljong, som kokats ihop (reducerats) kraftigt så att den fått en trögflytande och simmig konsistens. Köttglass används för glasering av kötträtter eller som smaksättare i såser.

Syltad frukt eller dylikt som inte behandlats ytterligare efter syltningen förvaras inlagd i sockerlag. Den syltade frukten kan även ges ett skyddande lager som medför att den inte behöver förvaras i sockerlag. Ett sådant skyddande lager kan åstadkommas genom glasering med sockerglasyr eller genom kandering.

Maria Elisabet Finckenberg anhöll år 1814 om privilegium för att i sina omyndiga söners namn driva en fajans- och lerkärlsfabrik på Käldinge frälsesäteri i Nagu. Detta beviljades trots det ovanliga att hon var en kvinna som ville bli företagare. Hon hade dock några år tidigare ärvt stora mängder kontanta medel av sin far, den företagsamma sjökaptenen Petter Claesson i Åbo, och därtill det handelskunnande som behövdes. De flesta råvaror som behövdes fanns på gårdens marker och hon var bekant med handeln på Stockholm, där annat som behövdes kunde skaffas. I staden fanns också förebilderna Rörstrands Porcelaine Werks Bolag och Ulfsunda Fajans och Porcelainfabrik. I Sverige hittade hon därtill de verkmästare som kände till de nya effektiva kakelugnarna med interna rökkanaler, som hade bättre värmeekonomi och bevarade värmen bättre. De kände också till glaseringen med opak tennglasyr som hade kommit på modet. Samtidigt blev det allt vanligare att man i hushållen använde blyglaserade lerkärl och kärl tillverkade av rödbränd lera, vilket den nya fabriken Fortuna kunde leverera.

När det gäller kinesisk keramik föredrar vissa museer och böcker termen "sang de boeuf", andra föredrar "oxblod", i båda fallen med olika användningar av bindestreck, versaler och kursiveringar för "sang de boeuf". Det vanligaste kinesiska namnet för glasyren är lángyáohóng (郎窑红, "Lang kiln röd"). Ett annat kinesiskt namn för denna typ av glasering är niúxiěhóng (牛血红, "oxblodsröd/sang de boeuf").

Två brev skrivna av jesuitmissionären Francois Xavier d'Entrecolles, som bodde och arbetade i Jingdezhen under det tidiga 1700-talet, beskriver i detalj framställningen av porslin i staden. I hans första brev, daterat 1712, redogör d'Entrecolles för hur porslinsstenar krossas, renas och formas i små klossar, på kinesiska kallade petuntse. Sedan fortsatte han med att beskriva hur porslinslera, kaolin, renas, samt alla steg i processerna av glasering och bränning. Han förklarar sina motiv.

Den för den grekiska keramiken så karaktäriserande svarta metalliska glansen, som i strikt mening inte är en glasering, var en fin variant av samma slag av lera som användes till godset i övrigt. Tvärt emot vad man kan tro färgades inte leran för att erhålla svart färg, utan den indränktes i alkalivatten. Resultatet uppkom av att luftmängden blev en annan under förbränningen. Detta skedde genom en enkel bränning. Först hettades brännugnen upp till omkring 800 °C, då en ventil öppnades som släppte in luft i ugnen, vilket fick både keramiken och glaseringen att anta en rödbrun färg. Sedan ökades värmen till omkring 950 °C och ventilen stängdes medan ett särskilt träslag infördes som skapade kolmonoxid vilket samman med oxider i leran skapade svart järnoxid. Slutligen sänktes värmen gradvis, till omkring 900 °C, och en aning luft infördes, vilket fick den oglaserade leran att återgå till rödorange färg. Den glaserade ytan hade härdats i föregående fas och kunde inte oxideras ännu en gång varmed den förblev svart.