Glasflaska synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas glasflaska

Glasflaska uttalas glas|flaska.

Ordformer och varianter av glasflaska

Glasflaska är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet glasflaska

Uttrycket kommer av hur det kunde gå förr med ketchupflaskor av glas, när det väl kom någon ketchup ur flaskan kom det alldeles för mycket och för fort. Denna egenskap hos ketchup beror på att viskositeten är beroende av flödeshastigheten, så att skakningar av glasflaskan för att få ut någon ketchup i själva verket ökade viskositeten och därför orsakade längre väntan på ketchup. Se icke-newtonsk fluid.

Pucko anses vara inspirerat av glassen chokladpuck från GB, som då ägdes av Mjölkcentralen. Pucko finns i olika varianter i glasflaska och tetra. Originalet innehåller mjölk (fetthalt 1,5 %), socker 5 %, fettreducerad kakao 1 %, salt, surhetsreglerande medel (natriumkarbonat) och aromer. Varianten "Mörk" smakar mörk choklad och innehåller mjölk (fetthalt 1,6 %), socker 5 % och fettreducerad kakao 2,5 %.

Vid provtagning av vatten som misstänks innehålla flyktiga organiska föroreningar (VOC) är det viktigt att säkerställa att vattenprovet placeras i en vial, från vilket ämnena ej kan absorbera till materialet eller fly. Locket utgörs då av aluminium med ett membran. För att säkerställa att locket tillsluts ordentligt på vialen, med syfte att bevara VOC:erna, används ett speciellt verktyg, vialtång. Vid tillslutning placeras vialens lock på vialen och sedan används tången som med ett jämnt tryck runt hela vialen och tillsluter denna. Vialtången är utformad så att tångens diameter i hoptryckt läge är densamma som vialens vilket gör att tillslutningen blir perfekt utan att den känsliga glasflaskan trycks sönder.

Från början tillämpades direkttransfusion. När koagulation kunde förhindras, tappades blodet i 1-liters glasflaskor med antikoagulantia. Rent praktiskt gick det till så att flaskan stod på en platta som roterade, så att blodet blandades med den antikoagulantia som fanns i flaskan. Det var viktigt att tappningsaggregatet sattes i glasflaskans gummipropp på rätt sätt, så att luft i flaskan kunde passera ut i samma takt som blodet rann ner i flaskan, annars fanns risk för att övertryck bildades och blodgivaren kunde få en luftemboli. Mängden blod vid tappningen var svår att uppskatta, så mängden tappat blod kunde variera avsevärt. När blodet fått stå i rumstemperatur ett antal timmar kunde man suga bort plasma och framställa till exempel tvättat blod genom upprepad tvätt med fysiologisk NaCl-lösning.

Ett bläckhorn är en mindre behållare avsedd för förvaring av bläck under skrivarbete med en fjäderpenna eller stålpenna. Den glasflaska som bläcket köps i kallas vanligen för bläckflaska.

Damejeanne är en stor, korthalsad, ballongformad glasflaska omgiven av ett skyddande hölje, exempelvis korgflätning. Glasflaskan kan även stå i en korg eller en ställning av plast eller trä. Ställningen gör damejeannen enklare att hantera och skyddar även i viss mån mot skador. Volymen är oftast större än 5 liter, 10-20 liter är vanligast.

Fiasco, pluralis fiaschi, är en italiensk typ av flaskor som har en rund kropp och botten, som ofta helt eller delvis täcks av en korg tillverkad av torkad starr. Korgen ger skydd under transporter och annan hantering samt har en platt botten för att kunna stå stadigt. Glasflaskan kan således ha en rund botten, vilket underlättar glasblåsningen.

Damejeanne är en stor glasflaska, vanligen över 10 liter, som historiskt har använts för transport av vin och andra vätskor. Den har ofta ett skyddande hölje av trä eller korg.

Både glas och plastflaskor har skruvkork. Företagsstämpelns grönaktiga färg på glasflaskorna (så kallat "georgiskt grön") är tillverkad på en egen formel.

Under 1930-talet såldes mjölken i lösvikt. Då tog man med sin egen bleckflaska där det oftast fanns en liten behållare till grädden. Detta eftersom man hade din lilla behållaren på den större bleckflaskan. Men i butiken förvarades mjölken i stora mjölkflaskor av stål. För att kunna behålla dem kylda bevarades de i stora kar med is. År 1938 släpptes de första glasflaskorna, deras storlek var 1 liter. För att kunna tillsluta glasflaskan användes virat papper (skruvat papper). Senare fick mjölkflaskorna plomberade stanniolkapsyler. Olika färger på korken innebar olik kvalitet på mjölken. Det var då mjölken kunde börja säljas i en vanlig mataffär. Sedan skulle glasflaskorna diskas och lämnas tillbaka till affären där man köpt dem. I mitten av 1950-talet lanserades pappförpackningar i samma veva som matbutikerna övergick till självbetjäning. Då var paketen trekantiga men övergick sedan till den fyrkantiga kartongen.