Got Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder got, varianter, uttal och böjningar av got

Got synonym, annat ord för got, vad betyder got, förklaring, uttal och böjningar av got.

Vad betyder och hur uttalas got

Got uttalas got [go´t el. gå´t] och är ett substantiv -en -er.

Got betyder:

Ordformer av got

Singular

got
obestämd grundform
gots
obestämd genitiv
goten
bestämd grundform
gotens
bestämd genitiv

Plural

goter
obestämd grundform
goters
obestämd genitiv
goterna
bestämd grundform
goternas
bestämd genitiv

Got är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet got

  1. Gutar (gotsk) är det gutniska/gotländska namnet för gotlänningar och hette så tidigare även på fornsvenska och forndanska. I singularis sade man förr på Gotland antingen "gute" eller "gut" och adjektivformen kunde vara både "gutnisk" och "gutisk. Namnet torde härröra från ett äldre urgermanskt gut- med betydelsen 'utgjuta', möjligen som en beteckning för män och är formellt identiskt med folknamnet goter. Gutarnas språk kallas under sitt äldsta skede forngutniska och var så säreget att det räknas som en särskild gren av de nordiska språken. (källa)
  2. Troligen hade herulerna vissa band till södra Skandinavien: Enligt Jordanes hade de fördrivits från sina hem av danerna innan de deltog i folkvandringarna på kontinenten. Sålunda lät teorin, som emellertid beror på ett missförstånd av en dansk historiker av Jordanes' text i år 1773. Texten berörde enligt språkforskare en samtidshändelse på 500-talet. Det finns inga historiska källor eller arkeologiskt vittnesbörd alls som pekar på ett heruliskt ursprung i norr. Redan Lauritz Weibull reste tvivel om tolkningen 1925 och i dag tolkas det som en aktuell händelse. Både Jordanes och Prokopius skrev i Konstantinopel 551-553, där en deputation från den skandinaviska halvön anlände 548. Båda skrev om ett möte mellan daner och heruler. Runt 250 e.Kr. dök enligt Jordanes en grupp upp runt den nordöstliga bukten Azovska sjön - förmodligen bestående av goter, bosporaner och sarmater. Han kopplade även herulernas etymologi till området, så han kunde inte ha menat att de kom från Norden. Vid Svarta havet härjade de till en början även till havs tillsammans med goter, till dess att stammarna började bli oense. Herulerna besegrades av den östgotiske kungen Ermanarik och inordnades i hans stora rike i nuvarande Sydryssland. (källa)
  3. I äldre svensk historieskrivning förekommer allmänt uppfattningen att järnålderns götar i någon mening skulle vara identiska med goterna på kontinenten. Ända sedan senantiken hade goterna kopplats samman med den yttersta norden. Sammankopplingen fortsatte sedan att användas i kyrkliga sammanhang från Sveriges kristnande och framåt. Den framhölls första gången av en svensk företrädare i ett officiellt sammanhang i och med Nils Ragvaldssons tal vid kyrkomötet i Basel. Från denna tidpunkt och in på 1800-talet betonades detta för att skänka Sverige en mera lysande historia (se göticism). (källa)
  4. Goter – en av de mest kända germanstammarna under folkvandringstiden. (källa)
  5. Rörelsens svenska medlemmar tog sin utgångspunkt i tanken att de forna goterna som "göter" haft sitt urhem i Sverige. Fäderna till rörelsen är Nils Ragvaldsson, Ericus Olai, bröderna Johannes Magnus och Olaus Magnus, Johannes Bureus och Olof Rudbeck den äldre. Uppfattningen att Sverige var sagoön Atlantis, civilisationens urhem, benämns rudbeckianism. (källa)
  6. Namnet goði kommer från goð, gud, och betyder gudstjänare eller präst och motsvarar gotiskans gudja. Begreppet uppträder i goten Wulfilas bibelöversättning från 500-talet - Silverbibeln - såsom gudja med betydelsen "präst". Wulfila använde när han översatte det grekiska ordet hiereus (präst). (källa)
  7. Den första gången svear omnämns i skrift är hos den romerske statsmannen och historikern Tacitus år 98 e.Kr. I sin bok Germania omnämner han svioner (latin: Suiones, som är språkligt besläktat med svear).. Goten Jordanes nämner sedan omkring år 500 suehans och suetidi. De förstnämnda är sannolikt en latinisering av gotiska *swaihans, från urgermanska *swihoniz, och suetidi är en latinisering av *switheud (jämför Svitjod). Båda namnen syftar alltså på svearna. (källa)
  8. Valens (Flavius Julius Valens), född cirka år 328, död 9 augusti 378, var romersk kejsare från den 28 mars 364 fram till sin död i slaget vid Adrianopel mot visigoterna. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland 39000 synonymer samt 91000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.