Goutera Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet goutera

1. Westerbaen räknas som en av de mest typiske representanterna för Constantijn Huygens diktarskola. Han utgav en av samtiden högt gouterad samling Minnedichten (1624), av vilka en, "Verhuysinge van Cupido", röjer inverkan av Daniel Heinsius och Jacob Cats, en annan, "'t Nood-saeekelick Mal", i ton och form efterbildar Huygens "Costelijck-Mal" och "Voorhout", skrev versifierade översättningar av Ovidius "Heroïdes" och "Ars amatoria", Vergilius "Aeneiden", Seneca den yngres "Troades" och Terentius komedier samt av nyklassiska dikter av Erasmus av Rotterdam och Casparus Barlaeus, polemiska dikter, såsom Kracht des geloofs, ett försök till vederläggning av Joost van den Vondels katolicism i "Altaer-geheimenissen" (1645) och Krancken-troost voor Israël in Holland (1663, genom titeln erinrande om Vondels "Geuzevesper of Ziecken-troost" och såsom denna riktad mot "de predikanten" och dådet mot Oldenbarnevelt), såsom hans bästa verk anses det vidlyftiga poemet Arctoa Tempe Ockenburgh (1654), efter förebild av Huygens "Hofwijck". Westerbaens samlade verk utgavs 1672. (källa)
2. Han fick sina grundläggande kunskaper i teckning av sin far som sedan fick utvecklas på egen hand efter hans erfarenhet och betraktande av andras alster, förutom en kortare studietid hos pastellmålaren Gustaf Lundberg. Berndes var lantmäterielev vid Kloster Orlunda i Östergötland 1772 och avlade examen vid lantmäterikontoret 30 maj 1775. Han framträdde offentligt som konstnär första gången 1784 med kopior av Cornelius Høyer målningar och Höyers målningar kom i fortsättningen att influera hans eget skapande. Hans konst gav honom ett gott anseende och från 1780-talets mitt var han gouterad free lancer. När ryktena om Peter Adolf Halls stora berömmelse nådde Stockholm ändrade han inriktning för att efterlikna Halls målarstil utan att han lyckades förvärva dennes virtuosa teknik. När Niklas Lafrensen anländer till Stockholm 1791 ändrar han åter stil och försöker följa dennes stil men hans målningar tål inte en jämförelse med Lafrensen. För att få nya impulser reser han 1794 på en studieresa till England. Där utförde han en rad porträtt i blyerts med insatta kritfärger dessa är i stilen blodlösare än hans tidigare arbeten så resan till England är snarare en tillbakagång än ett framåtskridande i hans måleri. Porträtten ställdes ut på Konstakademin 1807 under beteckningen Portraits aux plusieurs crayons men fick ett negativt mottagande. Men Englandsvistelsen betyder även att han inhämtar stora insikter i mezzotintgravyren. Man vet inte för vem han studerade gravyrtekniken men det var porträttmålaren Carl Fredric von Breda som introducerade honom i den Engelska konstvärlden. När han efter ett år återvänder till Sverige blir han en mycket uppskattad porträttgravör och han får en stor kundkrets bland de högre stånden samt beställningar från olika institutioner. För Vetenskapshandlingar för Läkare och Fältskärer och Vetenskaps-journal för läkare och fältskärer utförde han tolv läkarporträtt som räknas till hans främsta arbeten. Men när hans popularitet och kundkretsen växer sjunker med några få undantag kvaliteten på porträtten. Efter 1820 inträder en märkbar avmattning och hans sista porträtt visar en påtaglig torrhet och ytlig elegans. Han valdes in som ledamot av Kungliga Akademien för de fria konsterna 1803. (källa)