Vad betyder och hur uttalas grundlärd
Grundlärd uttalas grund|lärd.
Ordformer och varianter av grundlärd
Grundlärd är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet grundlärd
MacNeill blev advokat i sin hemstad 1876, var professor i statsrätt och straffrätt vid King's Inns i Dublin 1882–1888 samt blev 1909 professor i statsrätt vid Irlands nationella universitet. Macneill var 1887–1918 ledamot av underhuset och gjorde sig där känd som sarkastisk debattör och grundlärd auktoritet i fråga om konstitutionell praxis. Bland MacNeills skrifter märks The irish parliament (1885) och The constitutional and parliamentary history of Ireland (1918).
Böcking, som från 1829 var professor i Bonn, var en skarpsinnig och grundlärd, särskilt filologiskt välrustad representant för den historiska skolan inom rättsvetenskapen och inlade förtjänst genom utgivandet av de juridiska klassikerna Ulpianus (1841, 4:e upplagan 1855) och Gajus (1837, 5:e upplagan 1866), bägge i av honom präntade faksimilen av handskrifterna, samt Notitia dignitatum (1839–1853). Han utgav även A.W. von Schlegels och Ulrich von Huttens arbeten.
Lydgate var munk i Bury St Edmunds och undervisade i retorik och var grundlärd i sin tids bildning. Om hans levnad är i övrigt mycket lite känt. Lydgate författade ett stort antal diktverk, ofta mycket långa, såsom The Troy book, The temple of glass, The siege of Thebes, The assembly of gods och många andra. Av sin samtid och 1500-talet skattades Lydgate högt, men föll därefter i glömska. De flesta av hans verk har utgivits av Early English text society.
Hallgrímur dimitterades från Hólars skola 1800 och blev filologisk kandidat vid Köpenhamns universitet 1809. Året därpå anställdes han vid latinskolan på Bessastaðir, blev filosofie doktor 1817 och överlärare vid skolan 1846, då den flyttades till Reykjavik. Han var en grundlärd man och besatt ett omfattande vetande, men han var föga produktiv. Han utgav ett par yngre dikter (Hugsvinnsmál, en översättning av Disticha Catonis (1831), Hrafnagaldr Óðins (1837) och ett par viktiga ordspråkssamlingar 1843 och 1847. Han arbetade under lång rad med ett allmänt isländskt lexikon, men det blev aldrig fullföljt.
