Synonymer till gråtmild
Vad betyder och hur uttalas gråtmild
Gråtmild uttalas gråt|mild.
Ordformer och varianter av gråtmild
Gråtmild är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet gråtmild
Watts såg sig själv som fantasifull, egensinnig, och pratsam. Han skickades i unga år till internatskolor, där både religiösa och akademiska utbildningarna hade ett kristet fokus. Av denna religiösa utbildning anmärkte han "Under hela min skolgång blev min religiösa indoktrinering bister och gråtmild ..." Under en semester i tonåren träffade han fransmannen Francis Croshaw, en förmögen epikuré med ett starkt intresse i buddhismen, som tog med Watts på en resa genom Frankrike. Det dröjde inte länge innan Watts kände sig tvingad att välja mellan den anglikanska kristendomen han utsatts för, och buddhismen han hade läst om i olika bibliotek. Han valde buddhismen och sökte medlemskap i Londons buddhistiska sällskap. Han blev som 16-åring organisationens sekreterare (1931), och undersökte flera stilar av meditation under dessa år.
Anders Cullhed menar att Francesco Petrarca förändrade den höviska lyriken och förde in den i en ny fas, genom att göra den "gråtmild, motsägelsefull, ett signalement på ett nytt jag i den europeiska lyriken." Senare under medeltiden och renässansen införlivas åter även den platoniska kärleken i den höviska kärleken. Marsilio Ficino hade under 1400-talet åter gjort de två dialoger där den platoniska kärleken tydligast beskrivs, Gästabudet och Faidros, populär genom en översättning till latin med kommentarer. Den platonska kärleken blev därmed snabbt del av nya höviska verk, såsom Baldassare Castigliones Boken om hovmannen (1528) eller William Shakespeares En midsommarnattsdröm (1595).
Albumet avslutas med låten "I Won't Share You", en låt som innehåller sång, sparsamt med basgitarr och en autoharpa. Textmässigt innehåller den en gråtmild beklagan över livets "sjuka och onda" natur, tillsammans med Morrisseys självinsikt om sig själv ("with the drive and the dreams inside / this is my time").
