Gudsdom synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas gudsdom

Gudsdom uttalas guds|dom -en -ar.

Ordformer och varianter av gudsdom

Gudsdom är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet gudsdom

Gudsdom (även gudomlig prövning och ordal från medeltidslatin ordalium), innebar, enligt uppfattningen som rådde under den tid som de användes, gudomens anvisning om vad som var rätt eller orätt i en rättssak, lämnad genom ett på förhand fastställt tecken. Vanligen tvingade man den anklagade att utföra något riskfyllt företag, under förvissning om att gudomen skulle lämna den oskyldige sitt omedelbara bistånd. Ibland var båda parterna förpliktade att aktivt deltaga i provet, något som främst användes i brottmål. Gudsdomar var oftast knutna till de fyra elementen.

Bruket av prövningar omtalas redan i de uråldriga indiska lagarna, Nârada Smriti, Yajnavalkya med flera, som föreskrev olika brännande prov. Gudsdomar fanns även i den klassiska antiken, hos germanerna och i det kristnade västerlandet där man var noga med att ge gudsdomarna en biblisk förankring.

Striden mot prövningarna utgick från kyrkan, verksamt understödd av den världsliga makten. På synoden i Valencia 855 och vid det fjärde laterankonciliet år 1215 fattades beslut mot prövningarna. Gudsdomarna förbjöds av påven Gregorius IX år 1234 och år 1248 framtvingade kardinalen Vilhelm av Sabina dessa besluts tillämpande i Norden, för Sveriges del genom Skänninge möte. Till prövningarnas avskaffande i Tyskland bidrog kraftigt den romerska rättens utbredning där i slutet av 1400- och i början av 1500-talet. Dock så avgjordes ända in på 1600-talet häxprocesserna genom vattenprov.

Sagorna berättar, att "ganga undir jarðarmen" förekom i Norge och på Island. Det tillgick vanligen så, att man lossade en enda lång grästorva från marken på så sätt, att dess långsidor uppskars, under det att ändarna fortfarande fick sitta fast, under torvan sattes därpå ett mála-spiót, så att torvan därigenom lyftes så högt, att en man kunde i stående ställning med sin hand nå spjutnageln. Enligt ett annat tillvägagångssätt uppskar man för ändamålet tre grästorvor och upplyfte dem med hjälp av spjutet till viss höjd. Den anklagade skulle i vart och ett av fallen gå under grästorvorna, utan att dessa föll ner. - Kittelfångsten eller kittelprovet, varvid ett föremål med blotta handen skulle upphämtas ur en kittel med kokande vatten, omtalas i Äldre Eddan, "Guðrúnarkviða" III, enligt vilken den danske konungen Atles gemål Gudrun skall ha underkastat sig detta prov. Man har emellertid på goda grunder ansett händelsen, som inte är omnämnd i Völsungasagan, ohistorisk och sången av yngre datum än övriga eddakväden. Även hos de hedniska sydgermanerna var prövningar sannolikt i bruk, fast detta kan inte bevisas. Med kristendomens införande fick gudsdomen i hög grad ökad användning, huvudsakligen genom prästernas inflytande. Proven utfördes i kyrkorna under prästernas ledning, och ordalföremålen invigdes högtidligen enligt särskilda liturgiformulär, av vilka åtskilliga ännu finns i behåll. I motsats till vad som hittills antagits, förefaller det klarlagt att samtliga prov kunde utföras genom ställföreträdare.