Gulorange Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gulorange

1. I kalkfärg för husfasader har järnvitriol ofta använts för att ge en gul eller gulorange kulör. Kulören utvecklas successivt efter målningen i takt med att järnsulfatet omvandlas till det som i dagligt tal kallas rost. Då kulören väl utvecklats är den synnerligen beständig. (källa)
2. Genom att lägga till kadmiumselenid, CdSe, till kadmiumsulfidpigmentet (PY37), fås en röd färg. Det bildar en fast lösning, kadmiumselenosulfid, som kan skrivas Cd(S,Se) eller CdS.CdSe. Med justering av andelen kadmiumselenid kan man få allt från gulorange till vinröd kulör. (källa)
3. Frukten påminner om en tomat med stora foderblad, och är liksom tomaten botaniskt ett bär. Smakmässigt har den en söt fyllig smak. Frukterna skördas när de är hårda och gulorange. Innan de mognar innehåller de mycket garvsyra och ska inte ätas. En mogen kaki är mjuk och det halvt genomskinliga fruktköttet är geléaktigt i konsistensen. En kaki väger runt 100 gram. (källa)
4. Nätmelon (Reticulatus-Gruppen) Gul, klotrund, relativt stor med ett skrovligt nätmönster på hela ytan. Gulorange fruktkött. Hållbar upp till 14 dagar vid kylförvaring, upp till 5 dagar vid rumstemperatur. Galiamelon är en sort av nätmelon. (källa)
5. Kapkrusbär (Physalis peruviana) är en växt tillhörande lyktörtssläktet. Växten tillhör familjen potatisväxter och har ett bär (i butik ofta kallad physalis) som liknar en liten gulorange tomat inuti ett pappersliknande hölje av foderblad. Bäret går ofta att köpa färsk i fruktdisken, och kan hittas torkad under namnet inkabär. Växten eller dess nära släktingar odlas också som prydnadsväxt. (källa)
6. Bladen är strödda, lansettlika eller avlånga, blommorna är gula eller gulorange i många schatteringar och vanligen fyllda. Blomdoften är karaktäristisk. Fröna är krökta och taggiga. Ursprungligen kommer ringblomman från medelhavsområdet, men har funnits i Sverige sedan medeltiden. (källa)
7. Sömntuta (Eschscholzia californica) är en vallmoväxt som växer vilt i USA och Mexiko men odlas på många håll i världen som trädgårdsväxt. Sömntutan förekommer som perenn och som ettårig. Den blir 35 cm hög och får gulorange blommor. Arten är sedan 1903 amerikanska delstaten Kaliforniens statsblomma. (källa)
8. Som juvenil har skrattmåsen gulorange ben, ett svart stjärtband som kontrasterar den vita övergumpen och mycket ockratoner insprängt i den annars ljusgrå manteln. Huvudet är fläckat i vitt och ockra och den har en kil av mörkare rödbrunt från nacken och ner på ryggen. Den har gul näbb med svart spets. Spetsarna på både arm- och handpennor är svarta. (källa)
9. Bröstet är orangebeige och också vattrad med längsgående mörka streck. Den har ett ljust ögonbrynsstreck, är mörkfärgad mellan ögat och näbben som är gulorange med en grå näbbspets och den har mörkgrå ben. Längden är 22–27 cm och vingspannet 39–42 cm. Fågeln väger cirka 100 gram. Unga fåglar i första vinterdräkt går att särskilja på de vita fjäderspetsarna på de övre vingtäckarna. (källa)
10. En adult bläsgås har mörkt gråbrun fjäderdräkt som på buken är något ljusare. På buken och ibland upp på bröstet har den breda svarta tvärgående streck. Dock finns det vissa individer som saknar dem helt. Den har vit undergump och ett brett vitt band på yttre delen av stjärten. Ovansidan av vingarna är blågrå och vingpennorna mörka. Den vita färgen vid näbbens rot, den så kallade bläsen, når inte upp på hjässan, och vissa individer saknar den helt. Näbben är rosa eller gulorange och benen orange. Bläsgåsen blir 65 till 76 centimeter lång, har ett vingspann på mellan 130–165 centimeter och är därmed större än fjällgåsen. Könen är lika. (källa)