Hak Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hak

1. En föregångare till geväret var den "lätta" hakebössan, halvhaken eller haken, (15–20 kg) som förekom i slutet av 1400-talet. På grund av vapnets vikt var man tvungen att ha särskilt skjutstöd. Under 1500-talet gjordes vapnet lättare och en avfyrningsmekanism (luntlås och senare hjullås) infördes. Haken kallades nu musköt men var fortfarande så tung att man måste använda en "gaffelkäpp" som stöd under pipan. Under 1600-talet gjordes musköten allt lättare så att de kunde användas utan gaffel. Då man omkr. 1700 allmänt införde bajonetter, utrustades musköterna med sådana liksom också med flintlås och man började kalla musköten gevär. Under 1810-talet och framåt började flintlåset successivt ersättas av slaglåset som gav säkrare tändning även i fuktigt väder då flintlåset ofta klickade, slaglåset gav också en snabbare tändning av drivladdningen i pipan. (källa)
2. Tyfonen är en svensk uppfinning patenterad 1920 av Helge Rydberg vid Kockums mekaniska verkstad AB. Den utgörs av ett membran som sätts i rörelse av en gasström, ursprungligen ånga men senare tryckluft. Ljudet förstärks av en eller två ljudtrattar. Tyfonen kom ut på marknaden år 1921, och den första fyrstation som erhöll en sådan var Hakens fyr år 1923. Den vanligaste typen har en räckvidd på ca 5 distansminuter. Tyfoner har använts i många fasta installationer och på fartyg. (källa)
3. Mäthaken som sitter i änden av bandet är på vissa måttband rörligt infäst. Detta är för att kompensera för hakens egen tjocklek, för att öka precisionen när man växlar mellan in- och utvändig mätning. (källa)
4. Vuxna ormörnar är 62–67 cm långa med en vingbredd på 170–185 cm. Den känns igen på den övervägande vita undersidan. Ovansidan är gråbrun. Haken, strupen och övre bröst är blekt jordbrun. Stjärten har tre eller fyra band. Huvudet är relativt stort och ugglelikt med gula ögon. Den är mestadels tystlåten. (källa)
5. Skrapnos kallas en variant på plockepinnspel där pinnarna utgörs av miniatyrer av arbetsredskap eller vapen i trä, ben eller, senare, av plast, till exempel yxa, spade, stege, pipa, tång och räfsa, eller värja, hillebard, gevär, osv. Andra spel innehåller fåglar som papegoja och stork. Miniatyrerna som kan vara cirka 10 cm långa kastas i hög på ett bord, varefter det gäller för var och en av de spelande att med en sticka försedd med en hake lyfta bort en efter en, utan att någon av de andra förändrar läge. I motsatt fall blir den skyldige skrapad på näsan med den sticka som orsakat rörelse i högen. Vanligen tilldelas den som lyckats plocka upp en figur ett visst antal poäng som aningen finns skrivet på den aktuella figuren eller på ett separat pappersark. I äldre tid ingick i spelet att förloraren eller den som misslyckades skrapades på näsan med haken leller en pinne, därav namnet.. Detta spels ålder är okänd. 1697 omtalas dock i bildlikt hänseende att någon mottagit en "skrapnos" i betydelsen utskällning, vilket antyder att spelet då var allmänt känt. (källa)
6. En vanlig applikation i de hushåll, som inte försörjs av ett centralt vattenledningssystem är separat borrade djupvattenbrunnar, där pumptypen lämpar sig väl. En borrad brunn kan vara allt frånågra meter till flera hundra meter och vid de flesta djup över några tiotal meter är tekniken med sänkbara pumpar vanligast numera. Tekniken kräver då en pump som hänger i borrhålets nedre del, med en ansluten utgående vattenslang där en fastklamrad elektrisk matarkabel till pumpmotorn är fastgjord. Utifall pumpenheten inte är för tung kan den hängas i själva sugslangen av plast, men i många fall brukar den förankras med en separat draglina, vilket brukar förankras i det övre fäste där slangarna lämnar borrhålet. Denna separata draglina ökar förstås fasthållningen av pumpenheten, men innebär samtidigt en viss möjlighet att en överspänning från ett blixtnedslag kan överföras till motordelen, då draglinan fastgörs i det ytbaserade fordringsröret. Rörens diameter varierar efter krav på tillrinning och när de borrades, men en storlek mellan 10 och 13 cm är vanligt vid borrning för ett normalt hushåll. Utgående slang kan lämna borrhålet på frostfritt djup via en självtätande hake, som skruvas fast i fodringsröret. Vid demontering kan sedan haken, med vidhängande pump, fastsättas i dragverktyg som gängas fast i dess överdel. (källa)
7. Schatullhake är en hake som används på schatull för att hålla locket stängt. Dessa är mindre än andra hakar och ofta är haken platt. (källa)
8. Under medeltiden var harpan allmänt känd i västra Europa, och en mindre harpa användes för ackompanjemang av minnesångare och trubadurer. Under senare delen av 1600-talet sattes små hakar på harpans hals, vilka möjliggjorde förkortning av strängarna (hak-harpa). (källa)
9. Nötskrikan har en iögonfallande färgning. Kroppen är i huvudsak rödgrå eller beigeröd. Den har vitaktig panna och strupe, svarta fläckar på hjässan och svart mustaschstreck på sidan av huvudet och vit gump. Vingarna är utåt svarta med en stor vit fläck. Vingarna är brunröda längre in mot kroppen. De större vingtäckarna är azurblå, med svarta tvärstreck. Stjärten är svart. Den känns igen på sin korta, runda näbb, som bakom den nedböjda spetsen är försedd med raka käkkanter och hak. Vingarna är korta och trubbiga, stjärten lång och avrundad, fjäderbeklädnaden yvig och silkeslen och huvudet har en tofs. Kroppslängden är 32–37 cm, vingspannet 54–58 cm. Den väger ungefär 170 gram. (källa)
10. Timring eller knuttimring är en äldre träbyggnadsteknik som i Norden är känd sedan 800-talet. Den äldsta bevarade timmerbyggnaden i Sverige är Granhults kyrka. Tekniken har fått sitt namn av att man sammanfogar de stockar som bildar väggen i hörnen genom uthuggna hak, knutar. En timmerstomme består av timmerstockar som läggs horisontellt och staplas på varandra. Stockändarna förses med urtag och lägges i kryss så att de ligger i samma nivå i två parallella väggar, medan stockarna i de två mellanliggande väggarna ligger en halv stockhöjd högre. Fram till 1800-talets mitt var detta den vanligaste byggnadstekniken i stora delar av Sverige, både i städerna och på landsbygden. En förutsättning för knuttimring är god tillgång på barrträvirke, främst tall. I stora delar av södra Sverige, där det funnits tillgång till ek, har i stället skiftesverk varit den dominerande tekniken. (källa)