Hamitisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hamitisk

1. Egyptologi sorterar både under språkvetenskap och arkeologi. Det språk som studeras är fornegyptiska i alla dess dokumenterade former. Fornegyptiskan räknas till den hamitisk-semitiska språkfamiljen, och är släkt med såväl arabiskan som nilotiska språk och berber. Alltifrån skriftens, hieroglyfernas, uppkomst omkring år 3100 f.Kr. går det att följa språkets utveckling. En vanlig uppdelning av fornegyptiskans språkfaser är i kronologisk ordning gammalegyptiska (eller arkaisk egyptiska), mellanegyptiska, nyegyptiska, demotiska och koptiska. Det skarpaste brottet skedde från mellanegyptiska till nyegyptiska. Den förra språkfasen fick rollen av ett klassiskt språk för senare tiders egyptier, vilket yttrade sig i att litterära och religiösa texter fortsatte att författas på detta språk ända ned till kristen tid. En grund för att som forskare kunna tillgodogöra sig språket är givetvis att förstå hur hieroglyfskriften fungerar. Denna skrift, vilken användes för monumentalinskrifter i religiösa och politiska sammanhang, bestod under klassisk mellanegyptisk tid av omkring 800 tecken. Till skillnad från i kilskriften, vilken anses ha utvecklats före egyptiernas skrift, behöll hieroglyferna sin bildkaraktär. För vardagliga ändamål såsom brevskrivande användes hieratiskan, en kursiverad variant av hieroglyferna att skrivas på förgängligt material som papyrus, trätavlor och krukskärvor. Senare ersattes denna av den än mer kursiverade demotiska skriften. Kopterna brukade grekiska bokstäver. Egyptologisk forskning baseras också på de många och ofta välbevarade arkeologiska lämningarna. Det varma och torra klimatet har underlättat bevarandet. Eftersom ämnet, som synes, är stort och brett har olika forskningsinriktningar uppkommit. Demotiska studier är ett exempel på en sådan inriktning, ett annat är studiet av materialet från arbetarbyn vid Deir el-Medinah, strax intill Konungarnas dal i den forntida huvudstaden Thebe. (källa)
2. Ababde är en folkstam i Östafrika, mellan Nilen och Röda havet i Sudan och Egypten. De utgör en gren av beja och talar en hamitisk dialekt, starkt påverkad av arabiskan. Traditionellt livnär de sig på boskapsskötsel och byteshandel samt som karavanförare. (källa)
3. Under loppet av 1800-talet började också européer föreslå sådana förhållanden. 1844 föreslog Theodor Benfey en språkfamilj som bestod av semitiska, berberspråk och kushitiska språk (de senare kallade han "etiopiska"). Samma år föreslog T. N. Newman släktskap mellan semitiska och hausa, men detta skulle förbli ett omtvistat ämne under lång tid. Friedrich Müller namngav den traditionella "hamitosemitiska" familjen 1876 i sin Grundriss der Sprachwissenschaft, och definierade det som bestående av en semitisk grupp plus en "hamitisk" grupp som innehöll egyptiska, berberspråk och kushitiska språk, han uteslöt tchadspråken. Dessa klassificeringar vilade delvis på icke-lingvistiska antropologiska och rasmässiga argument. (källa)