Vad betyder och hur uttalas harpolekare
Harpolekare uttalas harpo|lek|are.
Harpolekare betyder (åld.).
Ordformer och varianter av harpolekare
Singular
- harpolekare
- obestämd grundform
- harpolekares
- obestämd genitiv
- harpolekaren
- bestämd grundform
- harpolekarens
- bestämd genitiv
Plural
- harpolekare
- obestämd grundform
- harpolekares
- obestämd genitiv
- harpolekarna
- bestämd grundform
- harpolekarnas
- bestämd genitiv
Harpolekare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet harpolekare
I romanen Vapensmeden förekommer texten i kapitlet "På mäster Gudmunds brygga" och den sjungs av Margit, vapensmeden Gudmunds dotter. Margit befinner sig en "förtrollande vacker sommarkväll" i en båt på Vättern tillsammans med sin far, harpolekaren Svante och dennes son Gunnar. Gudmund sitter vid rodret, Svante vid årorna och Margit och Gunnar på förtoften. Rydberg skriver.
Bland hennes roller kan nämnas Elisabet i Tannhäuser, Desdemona i Otello, grevinnan i Figaros bröllop, Ifigenia i Ifigenia på Tauris, Härdis i Härvad harpolekare, Emerentia i Domedagsprofeterna med flera. Hon tillhörde under åren 1918-1938 de främsta på Stockholmsoperan.
Harpolekaren och hans son (1947), brons i Rådhusparken i Jönköping.
