Havsdjur Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet havsdjur

1. Späck är det under huden samlade tjocka lagret av fett, som likt underhudsfettet hos andra djur består av en grovmaskig bindväv, vari massor av fettceller är inbäddade. Utom för avrundande av kroppsformerna och till reservnäring har späcket för de i kalla hav levande djuren särskild betydelse för att bevara den inre kroppsvärmen. Späck är för de arktiska ländernas invånare en oumbärlig beståndsdel av födan liksom det har varit material till lyse och värme. Ju kallare klimatet är, där människor lever, i desto högre grad utgöres deras föda av animaliskt fett just från havsdjur. Sälspäck är ett gammalt folkmedel mot kikhosta, lungsot och kroniska bröstsjukdomar. Av valars och säldjurs späck kokas tran, som har haft stor teknisk användning. Ur sälspäck framställd, renad sältran överensstämmer i mycket med fiskleverolja och har rekommenderats till användning i samma syfte. Till skillnad från späcket hos de nämnda havsdjuren samt svinet kallas både kött och fett hos det slaktade svinet fläsk, medan fettet invid njurar, tarmar och revben hos svin kallas ister och fettet hos nötkreatur och får kallas talg. Det sistnämnda är rikare på fasta fettarter än späcket. Fettet hos människa kallas endast skämtsamt för späck, fläsk ("gubb- eller gumfläsk"), ister ("isterhaka", "isterbuk") eller talg ("lägga på njurtalgen", d.v.s. fetma, leva för gott). (källa)
2. Fram till 1600-talet kallade man havsdjur i allmänhet för fisk, exempelvis det äldre svenska ordet "valfisk", och fortfarande använder engelskan orden "starfish" om sjöstjärnor och "jellyfish" om maneter. Betydelsen havsdjur finns bara i de västliga indoeuropeiska språken, dvs i germanska, italiska och keltiska språken, men kan möjligen härstamma från det urindoeuropeiska verbet *peh₂- med betydelsen att utfodra, att skydda, att ge näring och är i så fall kognat med urslaviskska *piťa och sanskrit पितु (pitu) med betydelsen mat, litauiska piẽtūs "lunch", iriska ith "korn", latin pānis "bröd" samt de engelska, tyska och svenska orden food, Futter och foder. (källa)
3. Cellulosa är en polysackarid som utgör huvuddelen i växternas cellväggar, och är därmed den vanligaste organiska substansen i naturen. Dessutom syntetiseras cellulosa av en rad andra organismer, som bakterier, alger, oomyceter och havsdjuret sjöpung. Dock packar sig cellulosakedjorna annorlunda i dessa cellulosor än i växtcellulosan. (källa)
4. Ordet Leviatan omnämns även i Rashis kommentarer till Första Moseboken 1:21: "Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter...". Marcus Jastrow översätter ordet "Taninim" med sjöodjur, krokodil eller stor orm. I sina kommentarer skriver Rashi att "enligt legenden refererar detta till Leviatan och hans maka. Gud skapade en manlig och en kvinnlig Leviatan, dödade sedan honan och saltade den åt de rättrådiga, för om Leviatanerna skulle avla av sig skulle världen inte kunna framträda inför dem.". (källa)
5. Natator depressus eller plattskaligsköldpaddan äter sjögurkor, sjögräs, räkor, fisk och många andra havsdjur. (källa)
6. Bland fossilen från havsdjur är skalen från armfotingar av släktet Productus vanliga, liksom av goniatiter, en bläckfisksläkting med spiralvridet kamrat yttre skal. Blastoidéerna dominerade bland de fastsittande tagghudingarna vid många kuster. En nyhet under yngre karbon var de risgrynsformade och upp till centimeterstora fusuliniderna, den första storvuxna gruppen bland de encelliga foraminifererna. (källa)
7. Tran (sillolja) är en flottig olja som utvinns ur fisklever (fiskolja eller marinolja), eller kroppar av andra havsdjur, och som är rik på vitamin A, vitamin D och omättade fettsyror. Tidigare kokade man styckade djur för att få deras tran. Under den största sillperioden 1753–1809 fanns till exempel över 500 trankokerier bara i Bohuslän. Före 1860 blev tran använt som olja för lampor och smörjmedel. Tran används också för tvålframställning och för kosmetiska produkter. Tran, åtminstone sältran, har också använts för att fetta in och mjukgöra läder i slutet av garvningsprocessen. (källa)
8. Vanadin fyller en viktig biologisk funktion hos vissa typer av havsdjur och tas också upp i betydande mängd av röd flugsvamp. Vissa skiffrar kan innehålla höga halter av vanadin. (källa)
9. Vid en veckning kan avlagringar av havssediment som från början låg mellan plattorna skrynklas ihop och lyfts upp på höjden, varför man i veckade bergskedjor ibland kan hitta fossil efter havsdjur flera tusen meter upp i bergen. (källa)
10. Chilesalpeter förekommer naturligt nära staden Iquique, på cirka 1000 meters höjd över havet på gränsen mellan Chile och Peru. Det återfinns där i metertjocka lager, i ett område med en utsträckning på 200–300 kvadratkilometer. Dessa stora salpeterlager med cirka 15 % renhet har uppkommit genom oxidation (förmultning) av kvävehaltiga, organiska ämnen, främst rester av havsdjur och dylikt. Då bildades salpetersyra, som tagit till sig en del av havsvattnets natronhalt. (källa)