Vad betyder och hur uttalas helgonberättelse
Helgonberättelse uttalas helg|on|be|rätt|else.
Ordformer och varianter av helgonberättelse
Singular
- helgonberättelse
- obestämd grundform
- helgonberättelses
- obestämd genitiv
- helgonberättelsen
- bestämd grundform
- helgonberättelsens
- bestämd genitiv
Plural
- helgonberättelser
- obestämd grundform
- helgonberättelsers
- obestämd genitiv
- helgonberättelserna
- bestämd grundform
- helgonberättelsernas
- bestämd genitiv
Helgonberättelse är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet helgonberättelse
Legend (latin: legenda, 'läsestycke', 'helgonberättelse', egentligen 'det som bör läsas'), kultlegend, kultmyt, är en religionshistorisk term. Den syftar på en berättelse som redogör bakgrunden för en ritual. Ordet kan också användas som synonym till sägen.
Efter att de protestantiska reformatorerna hade kritiserat katolska kyrkan för att fylla sina helgonberättelser med skrönor och vandringssägner utvecklade Vatikanen ett system för att kritiskt granska mirakler kopplade till helgonförklaringar. Minst två mirakler krävs nämligen för att en avliden katolik ska betraktas som helgon. Sedan slutet av 1500-talet har Vatikanen krävt att påstådda mirakler ska granskas av experter, oftast läkare, för att se om fenomenet är vetenskapligt oförklarligt. Först därefter kan kyrkans företrädare fatta beslut om huruvida det rör sig om ett mirakel.
