Vad betyder och hur uttalas herdediktning
Herdediktning uttalas herde|dikt|ning.
Ordformer och varianter av herdediktning
Singular
- herdediktning
- obestämd grundform
- herdediktnings
- obestämd genitiv
- herdediktningen
- bestämd grundform
- herdediktningens
- bestämd genitiv
Herdediktning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet herdediktning
Herdediktning (även bukolisk eller pastoral diktning) är en litterär genre av lyrik eller epik, vars innehåll handlar om herdar och herdinnor och andra enkla människor på landsbygden, och deras kärleksbestyr. I antikens Grekland, där stilåtskillnadsideal var centrala, och där blott komedin i vanliga fall tilläts skildra vanliga människor, utgjorde herdediktningen en viktig kontrast, eftersom det här var möjligt att skildra människor utanför de mest ädla miljöer, något som annars inte var möjligt.
Herdediktningen var betydelsefull för utvecklingen av kärleksromanen. Ofta anförs Arkadien som plats för diktningen, med anspelning på Et in Arcadia ego. Musikaliskt motsvaras genren av pastoraler (Pastoralsviten).
Herdediktningen skapades av Theokritos (200-talet f Kr). Den romerske författaren Vergilius skrev också han herdedikter, Bucolica, men dessa är förstås lyrik. Under renässansen och barocken skrevs längre, berättande herdestycken, kallade herderomaner, vilka räknas till epiken. 1453 utgavs Jacopo Sannazaros herderoman Arcadia, som blev stilbildande för kommande epoker. 1624 utkom den första herderomanen, L'Astrée av Honoré d'Urfé, som kom att bli efterbildad. Klassicismen tog avstånd från genren, men sedan dess har det skrivits verk som imiterat herdediktningen.
