Vad betyder och hur uttalas hickning
Hickning uttalas hick|ning -en -ar.
Ordformer och varianter av hickning
Singular
- hickning
- obestämd grundform
- hicknings
- obestämd genitiv
- hickningen
- bestämd grundform
- hickningens
- bestämd genitiv
Plural
- hickningar
- obestämd grundform
- hickningars
- obestämd genitiv
- hickningarna
- bestämd grundform
- hickningarnas
- bestämd genitiv
Hickning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet hickning
Stød, stöt, är ett danskt språkljud. Ljudet är laryngalt och bildas genom att stämläpparna närmar sig varandra och orsakar en oregelbundenhet i stämbandssvängningarna, så att det låter som en stöt eller en hickning. Ljudet blir endast ibland en fullständig glottisstöt eftersom stämläpparna oftast inte stängs helt. På samma sätt som tonaccenten utvecklades i många svenska och norska dialekter utvecklades i stället på danska stötljudet, möjligen i ett senare skede ur tonaccenten. Precis som man på svenska skiljer mellan akut och grav accent (accent ett respektive två) har man på danska i stället ord med eller utan stød. Ord som på fornnordiska var en stavelse har därför akut accent på svenska och norska, medan de i stället på danska har ett stød. Ord som var två stavelser har på svenska och norska grav accent och på danska inget stød. Därför har ord som fod [ˈfoðˀ] och kold [ˈkʰʌlˀ] stød men inte till exempel kone [ˈkʰoːnə] eller gade [ˈɡ̊æːðə]. Vissa ord som på fornnordiska var enstaviga, men som nu är tvåstaviga har därmed också stød, såsom finger (där e är en så kallad svarabhaktivokal). Det innebär också att till exempel køb och kold har stød, men inte købe och kolde. Precis som svenska skiljer på annars homofona ordpar genom sin tonaccent, såsom and-en och ande-n. Här är støden betydelseskiljande på danska i ordpar såsom [lɛːˀsɔ] ("läser") och [lɛːsɔ] ("läsare").
Hanens spelläte hörs sällan och är mycket svagt. Det brukar beskrivas som en rytmisk hickning tillsammans med en nysning med paus emellan, "tjika... pi-tjiih". Honan har istället ett ofta hört skorrande läte, "prrak...".
