Hjulpar Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hjulpar

1. Sinusgång är det fenomen som kan uppstå när ett hjulpar på ett järnvägsfordon rullar längs spåret. Förutsättningen för att det ska uppstå är att hjulen har en konisk profil och att hjulen är förbundna med en stel axel. (källa)
2. Rullskridskon har utvecklats ur den vanliga skridskon genom att stålskenan har ersatts med hjul för att man därigenom skall kunna skrinna på andra underlag än is. Från 1960-talet hade rullskridskor i regel hjulen parvis bredvid varandra under sulan. Hjulparen var konstruerade så att de svängde om skridskon lutades, jämför med skateboard. Bromsade gjorde man med hjälp av gummiklossar framför och/eller bakom hjulen. Bromsklossarna fram kunde även användas att ta fart med, särskilt för den som var van vid konståkningsskridskor med taggar på spetsarna. Rullskridskor fanns både som hela skor med hjul och som plattor med hjul som man spände fast under vanliga skor. På 1980-talet utvecklades i USA rullskridskor med alla hjul på rad, så kallade inlines, så att användandet närmare efterliknade den vanliga skridskons skenor och teknik. (källa)
3. Skotare är ett transportmedel av typ terrängfordon eller skogsmaskin som används för terrängtransport, så kallad skotning, av rundvirke, stubbar, träddelar och grot från avverkningsplatsen i väglös terräng till en upplagsplats som är åtkomligt för en timmerlastbil eller separatlastare med arbetskran för att lyfta upp lasten från markplan till lastutrymmet. Upplagsplatsen är ofta en vägren till en skogsväg där virket lastas av i olika travar (eller vältor) efter sortiment och trädslag. Skotaren är vanligtvis ramstyrd med tre alternativt fyra hjulpar. Även bandgående skotare förekommer, t.ex. ProSilva 15-4ST och Timbear Lightlogg C. (källa)
4. I hjulsmedjan tillverkades järnvägshjul. Smedjan var i drift 1865 – 1901. Den tidens järnvägshjul hade ekrar mellan hjulringen och navet. Ekrarna tillverkades av plattjärn som veks på två ställen så att man fick två raka ekrar och en böjd del av en hjulstomme (lancashiresmidet var mjukt så det gick lätt att böja). Ekrarna läggs i en jigg ihop med navet. Dessa sammanfogas med en metod som kallas vällning eller "hetsning". Detta är den så kallade innerhetsen. Det genomförs i en ässja med glödande kol och blästluft. Sammanfogningen görs i en press. Därefter sammanfogas ekersatsen med hjulstommen. Metoden kallas ytterhets. Hjulstommen värms till vitglödande i kolbädd och flyttas till en press. En värmd trekantstav monteras i hörnet mellan stomme och ekrar och det hela pressas ihop. Utanpå hjulstommen monteras själva slitytan, den egentliga hjulringen. Först måste ytorna svarvas noggrant. Hjulringen värms och monteras runt den kalla hjulstommen. Hjulringen krymper vartefter den kallnar och sitter fast (krympförband). På motsvarande sätt krymps två hjul på en hjulaxel för att skapa ett hjulpar. (källa)
5. Vagnen i sin tur anses ha uppkommit genom att man kopplade ihop två parspända kärror med den bakres tistelstång på sådant sätt att det främre hjulparet kunde vridas i sidled. (källa)
6. En bakaxel förbinder det bakre hjulparet på ett fyrhjuligt motorfordon. En bakaxel behöver alltså inte nödvändigtvis ha formen av en axel utan kan vara uppbyggd på många olika sätt. Ett fordon med fler än två axlar kan ha flera bakaxlar, de benämns då främre respektive bakre bakaxel. (källa)
7. Denna konstruktion innebär att motorn är monterad längst bak i det bakre överhänget och driver de bakersta hjulen och liksom skjuter fram fordonet, därav smeknamnet "pushers", efter engelskans push som betyder skjuta på. Denna konstruktion blev vanlig under 1980-talet i Europa och innebar i början framförallt en lägre ljudnivå i bussen jämfört med bussar med motorn i mitten eller fram. I början av 1990-talet, då de första låggolvsledbussarna kom, hade dessa bakmonterad motor för att möjliggöra ett lågt golv i de främre delarna som annars skulle ha varit högre på grund av drivlinan. Sedan 2011, då Volvo lade ner sitt mittmotorkoncept, är samtliga låggolvsbussar med en led som säljs i Europa av typen pusher. Bussar med denna konstruktion har dels hydraulik i leden som bromsar upp den och dels ett system som sänker motorns varvtal oavsett gaspådrag vid kurvtagning för att bussen inte ska vika sig. De har dock en inbyggd instabilitet då mycket vikt hamnar på det bakersta hjulparet och mindre på de två främre och även att drivningen hamnar bakom leden gör att de kan bli svårkörda vid halt väglag, trots moderna antisladdsystem. (källa)
8. Bilen har fyra hjul. Som huvudställ räknas det bakre hjulparet. Sedan man landat tar de främre hjulen över farkostens styrförmåga på marken. I den första prototypen var hjulstället fast, men i modell III kan man fälla in hjulen lite för att förbättra den aerodynamiska formen på farkosten. Därmed ökar även maximal flyghastighet något. (källa)