Vad betyder och hur uttalas hjärntumör
Hjärntumör uttalas hjärn|tum|ör.
Ordformer och varianter av hjärntumör
Singular
- hjärntumör
- obestämd grundform
- hjärntumörs
- obestämd genitiv
- hjärntumören
- bestämd grundform
- hjärntumörens
- bestämd genitiv
Plural
- hjärntumörer
- obestämd grundform
- hjärntumörers
- obestämd genitiv
- hjärntumörerna
- bestämd grundform
- hjärntumörernas
- bestämd genitiv
Hjärntumör är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet hjärntumör
En hjärntumör orsakas av icke-normala celler som bildas i hjärnan och är en okontrollerad tillväxt av celler från hjärnkomponenter (primära tumörer) eller från tumörceller i andra områden av kroppen (metastaser).
Det finns två huvud-typer av hjärntumörer: maligna eller cancerösa tumörer och benigna tumörer. Cancertumörer kan delas in i primärtumörer som börjar växa i hjärnan, och de som sprids från andra regioner som hjärnmetastaser. Den här artikeln handlar huvudsakligen om de tumörer som startar i hjärnan. Det finns ett hundratal olika typer av sådana primära hjärntumörer med olika prognos och behandling.
Alla typer av hjärntumörer kan ge symptom, som varierar beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad. Dessa inkluderar huvudvärk, epileptiska anfall, synproblem, kräkning, och förändrat medvetandetillstånd. Huvudvärken är klassiskt sett värst på morgonen och slutar i och med kräkning. Mer specifika problem inbegriper svårigheter med gång, tal eller sinnesupplevelser. I och med att sjukdomen fortskrider kan medvetslöshet uppstå som följdsymptom.
Symptom på hjärntumör kan variera beroende på var i hjärnan tumören finns. Ett ökat tryck i hjärnan är relativt vanligt, vilket kan leda till huvudvärk, illamående, kräkningar och dålig balans. Dessa besvär är dock långt mycket vanligare än hjärntumörer och har nästan alltid andra orsaker. Hjärntumörer kan också debutera genom neurologiska bortfall, som till exempel motoriska förändringar eller synförändringar. Även epilepsianfall hos tidigare icke-epileptiker kan vara ett symptom på hjärntumör. Personlighetsförändringar är ytterligare ett symtom som ofta omgivningen märker av före den drabbade själv.
Behandlingen är beroende av tumörens typ. Ofta opererar man bort tumören i ett första steg. Kirurgin kan vid mera elakartade tumörer följas av strålbehandling kombinerad med cellgiftsbehandling (eller kemoterapi) och vid återfall ibland av cytostatikabehandling. En person som drabbats av hjärntumör behöver dessutom ofta behandlas med kortison mot förhöjt tryck i hjärnan och med antiepileptiska medel, så kallad antikonvulsiv-medicinering för dem som drabbas av epileptiska anfall. Dexametason och furosemid kan användas för att minska svullnad kring tumören.
Prognosen för patienten varierar i hög grad med typ av tumör, hur långt den har spridit sig vid diagnostillfället, patientens ålder och tumörens placering i hjärnan. Medan vissa hjärntumörer kan botas definitivt med kirurgi kan andra vara notoriskt svårbehandlade och livshotande. Glioblastom har vanligen dålig prognos, medan meningiom ofta har goda utfall. Den genomsnittliga femårsöverlevnaden för elakartade hjärntumörer i USA är 33 %. Många hjärntumörspatienter behöver kontroll och uppföljning under en lång tid efter sjukdomsdebuten.
