Hjärtligt Synonymer Betyder Uttal

• innerligt
• varmt

Hur används ordet hjärtligt

1. Hjärtligt välkomna (även kallad Hans kunglig höghet, engelsk originaltitel: Double Whoopee) är en amerikansk stum kortfilmskomedi från 1929 i regi av Lewis R. Foster med manus av Leo McCarey och textskyltar av H. M. Walker samt med komikerduon Helan och Halvan i huvudrollerna. Den är också känd för en tidig och vågad scen med Jean Harlow. (källa)
2. En överste, hans son marinlöjtnanten Helge och hans niece Eina har just avslutat frukosten. Översten går med sonen genom slottsparken för att visa några ormar som han fört med sig från sin tjänstgöring i Indien. Eina och en gammal trotjänarinna, mulattkvinnan Lucy, står och ser efter Helge. Einas hjärta brinner för honom. Lucy dyrkar sin härskarinna Eina, Eina kommer till ormburen och lyckas övertala Helge att följa med på en roddtur. Han uppträder dock påfallande reserverat. Översten får ett brev från en vän och kollega, överste Sterner. Denne ska resa till Indien, vill under tiden lämna dottern Rosa under vännens beskydd. Rosa anländer och välkomnas hjärtligt, väl hjärtligt av Helge -- anser åtminstone Eina. Medan Helge underhåller Rosa med en roddtur, ägnar sig Eina åt stormande svartsjuka på sitt rum. Hon river sönder ett fotografi av Helge. Lucy ser Helge och Rosa kyssa varandra. Hon berättar vad hon sett för Eina. Översten reser bort, och de unga lämnas åt sig själva. (källa)
3. "Och så försvann ett mänskligt väsen, som haft varken vänner eller beskyddare, som ej ingivit någon ett verkligt hjärtligt deltagande eller ens väckt naturforskarnas vetgirighet, de som eljest är så nitiska att spetsa en sällsynt insekt på en nål för mikroskopisk undersökning. Det stora Petersburg levde på sitt gamla sätt, och då man några dagar senare frågade efter honom i poliskammaren, fick man veta, att han blivit nedmyllad på en kyrkogård. I hans ställe satt vid pulpeten en robustare natur, som ej gjorde sig så stor möda att utarbeta vackra avskrifter.". (källa)
4. Ljungbacken, som han ofta bara kallas, är skämtaren och humoristen i gänget, och underhåller ofta de andra med skämt, monologer, episoder ur sitt liv, och dråpliga kommentarer, vilket Börje och Sven skrattar hjärtligt åt. (källa)
5. Annika är ensamstående mamma till dottern Hanna sedan tjugo år. Hannas pappa, Bärgarn, håller fortfarande ett svartsjukt öga på Annika, något hon är hjärtligt trött på. Annika är redo för en förändring i sitt liv och får jobb som receptionist på Fagerviks enda advokatkontor. Där kommer hon att göra stordåd med sin livserfarenhet och stora människokännedom. (källa)
6. Den rike rentieren Gabriel von Eisenstein har blivit invecklad i en rättsaffär. Hans advokat, dr Blind, har inte kunnat förhindra att han blir dömd till fängelsestraff- Men innan Eisenstein anmäler sig på fängelset går han på en bal hos prins Orlofsky, som har skickat honom en inbjudan genom en gemensam vän, dr Falke. Falke har en sak att göra upp med Eisenstein. Förra karnevalen var de båda vännerna på en bal, då Falke bar en läderlappskostym. De hade druckit ganska mycket, och Eisenstein hade gjort Falke löjlig genom att få honom att i fullt dagsljus visa sig för folk tämligen berusad och i sin löjliga "läderlappsdräkt". Eisenstein anar inte att Falke nu ruvar på en liten hämnd. Han tar ett hjärtligt farväl av sin hustru Rosalinde och berättar att han skall börja avtjäna fängelsestraffet redan samma kväll. Då också deras tjänsteflicka Adele ber att få ledigt, därför att hennes syster, dansösen Ida, tänker smuggla in henne på balen hos Orlofsky, får avskedet formen av en terzett. Då Rosalinde blivit ensam kommer plötsligt en av hennes gamla tillbedjare, sångläraren Alfred på besök till henne. Till Rosalindes förvåning inrättar han det mycket bekvämt för sig, precis som om han vore herre i huset och tar till och med på sig Eisensteins aftonrock. Därmed börjar förvecklingarna. Fängelsedirektören Frank vill personligen hämta sin högt ansedde fånge. För att inte kompromettera Rosalinde måste Alfred finna sig i att bli tagen för att vara Eisenstein och tvingas följa med fängelsedirektören. (källa)
7. Både Nikolaj Gogol och Fjodor Dostojevskij brukar räknas till slavofilerna medan Alexander Herzen kan sägas vara västvän. I ett infall av välvilja hade Nikolaj släppt igenom Gogols pjäs "Revisorn" som var en satir över Nikolajs egna ämbetsmän. Den handlar om en man som åker ut på landsbygden och utger sig för att vara revisor och där avkräver de rädda bönderna en rad materiella fördelar. Nikolaj, som såg premiären på Alexandrateatern, ska ha haft hjärtligt roligt. (källa)
8. Johan mottas av sin fru Hanna som satt fram vickning på bordet, men han undrar lite förtrytsamt om det inte fattas något: en pilsner av klass två, till vilken han framför en hyllningssång. Nappes mottagande blir mindre hjärtligt där han lagt sig på kökssoffan för att sova. Morgonen därpå ses han svalka sitt huvud i vattentunnan och oja sig över kvällen innan. Johans son Gösta, som är hemma på permission, frågar efter Nappes dotter Karin, som är hans fästmö. Hon är vid badstranden och Gösta finner henne där. Hon verkar lite avvisande och han får bekräftat sina misstankar att det finns en annan, en viss Johnny, som har skrivit en dedikation i en bok hon har med sig. Han får besked om att det är en avdelningsdirektör vid EPA och att hennes mamma vill att de blir ett par. Gösta säger svartsjukt att han inte tänker stå emellan dem. (källa)
9. Graf lät även anlägga en park i engelsk stil, med buskage och häckar, blomsterrabatter och bersåer. I form av en rotunda uppfördes en musikpaviljong i parken mittemot restaurangen och framför huvudbyggnadens norra flygel en kägelbana. Graf lyckades redan från början i sitt uppsåt att höja ställets klass. Han rensade upp i parken och vid parkens ingång, som alltsedan 1818 låg vid Södra vägen, placerade han en vaktmästare som hjärtligt välkomnade alla herrar och damer i hatt, men "med synnerligen kritiska blickar granskade alla manfolk i skärmmössa och kvinnfolk i huvudduk" — den tidens klassmärken. (källa)
10. Åter i Sverige genomgick Wallengren först sin värnplikt på exercisfältet Tvedöra hed, något han hjärtligt avskydde och i ett brev beskrev som att han "med mördarevapnet på nacken idiotiserade på en grå hed". Därefter återvände han till universitetet och till de av fadern önskade juridikstudierna. Hans studietakt skulle dock successivt avtaga samtidigt som hans engagemang i det lundensiska studentlivet ökade. Han var bland annat en drivande medlem i den radikala diskussionsklubben De unga gubbarna (DUG) och umgicks senare i dess informella efterföljare, det så kallade Tuakotteriet, där personer som Bengt Lidforss, Emil Kléen och Paul Rosenius fanns med. Wallengren var även i flera år sekreterare i Akademiska Föreningen samt inte minst en drivande kraft i kommittéerna bakom lundakarnevalerna 1888, 1890 och 1892. Wallengren medarbetade även under åren 1892–1895 i den lundensiska litterära kalendern Från Lundagård och Helgonabacken och i tidningen Jätten Finn där många av hans alster publicerades för första gången. (källa)