Vad betyder och hur uttalas hovnarr
Hovnarr uttalas hov|narr [-å-].
Ordformer och varianter av hovnarr
Singular
- hovnarr
- obestämd grundform
- hovnarrs
- obestämd genitiv
- hovnarren
- bestämd grundform
- hovnarrens
- bestämd genitiv
Plural
- hovnarrar
- obestämd grundform
- hovnarrars
- obestämd genitiv
- hovnarrarna
- bestämd grundform
- hovnarrarnas
- bestämd genitiv
Hovnarr är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet hovnarr
En hovnarr var under medeltiden, renässansen och barocken en gycklare som var hos en storman eller ibland vid ett furstehov. En narr hade som funktion att underhålla sin herre, även om hans roll innebar att han fick något större utrymme att säga "sanningar" som ingen annan vågade säga utan att bli halshuggen. Det fanns dock alltid gränser även för narren, Karl I av Englands hovnarr Archibald Armstrong fördrevs från hovet sedan han förolämpat ärkebiskopen av Canterbury.
Hovnarren bar en dräkt utmärkande för hans yrke: huvudet var rakat, jackan var brokig och på de åtsittande byxorna hade byxbenen olika färg. På narrmössan fästes åsneöron eller tuppkam, men narrens främsta attribut var narrstaven, en spira, vars topp hade gestalt av ett groteskt huvud, försett med band och bjällror. De engelska hovnarrarna bar kalvskinnskappor både som utmärkelsetecken och som skydd från omgivningen. Narrdräkten bars även av de svenska hovdvärgarna. Olaus Magnus avbildar en hovnarr med kockprydd dräkt, narrstav i hand med hätta på huvudet, försedd med åsneöron, fjäder och tuppkam. Den professionella hovnarren försvinner från 1500-talet även om de i viss mån lever kvar en tid framöver.
Hovnarrar fanns även i Sverige, och bland de tidigaste nämns Erik XIV:s hovnarr Herkules. Även kvinnliga narrar förekom, så som "Narrinnan Elisabet", som nämns hos Maria Eleonora år 1622, och "dvärginnan Lilla Annika" (Annika Kollberg), som var hos Hedvig Eleonora till sin död 1705: officiellt med titlarna hovpigor.
