Vad betyder och hur uttalas huvudbetänkande
Huvudbetänkande uttalas huvud|be|tänk|ande.
Ordformer och varianter av huvudbetänkande
Singular
- huvudbetänkande
- obestämd grundform
- huvudbetänkandes
- obestämd genitiv
- huvudbetänkandet
- bestämd grundform
- huvudbetänkandets
- bestämd genitiv
Plural
- huvudbetänkanden
- obestämd grundform
- huvudbetänkandens
- obestämd genitiv
- huvudbetänkandena
- bestämd grundform
- huvudbetänkandenas
- bestämd genitiv
Huvudbetänkande är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet huvudbetänkande
Den så kallade Alternativmedicinkommittén överlämnade 1989 sitt huvudbetänkande SOU 1989:60. Till betänkandet hör även bilagorna Hälsohem SOU 1989:61, Alternativa terapier i Sverige SOU 1989:62, samt Värdering av alternativmedicinska teknologier SOU 1989:63.
De delegerade avgav sitt huvudbetänkande den 6 september 1940, och principbeslutet att gå vidare med utbyggnaden till ett fullskaligt tunnelbanesystem togs av Stockholms stadsfullmäktige 16 juni 1941. Arbetet påbörjades 1944.
Långtidsutredningarna publiceras i form av ett huvudbetänkande och ett antal bilagor. Utredningarna benämns efter året när huvudbetänkandet blev färdigt, till exempel "Långtidsutredningen 2019", eller i förkortad form "LU2019". I något fall benämns utredningen med dubbla år, till exempel "Långtidsutredningen 2003/2004".
Han gick i gymnasium i Östersund och läroverket vid Uppsala universitet. Han utbildade sig till fil.mag. i svenska och historia vid Uppsala universitet och var därefter lärare i Jämtland, Medelpad och Hällefors i Västmanland. I Hällefors var han rektor och senare förvaltningschef för barnomsorg och skola. Lars Thomasson har också varit nomadskoleinspektör och ledamot av Sameutredningen, som lämnade huvudbetänkandet Samerna i Sverige 1979 (SOU 1975:99).
