Vad betyder och hur uttalas huvudmåltid
Huvudmåltid uttalas huvud|mål|tid.
Ordformer och varianter av huvudmåltid
Singular
- huvudmåltid
- obestämd grundform
- huvudmåltids
- obestämd genitiv
- huvudmåltiden
- bestämd grundform
- huvudmåltidens
- bestämd genitiv
Plural
- huvudmåltider
- obestämd grundform
- huvudmåltiders
- obestämd genitiv
- huvudmåltiderna
- bestämd grundform
- huvudmåltidernas
- bestämd genitiv
Huvudmåltid är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet huvudmåltid
Genom att äta frukost, lunch, middag och 2–3 planerade mellanmål om dagen skapar man goda förutsättningar för att få i sig alla nödvändiga näringsämnen och lagom många kalorier. Det bidrar till ett jämnt kaloriintag, att hålla blodsockret på en jämn nivå, att ge förutsättningar för en bra energibalans hela dagen och minskar suget mellan måltiderna som kan leda till småätande. Äter man istället enbart en huvudmåltid och småäter resten av dagen blir kaloriintaget ofta högre, vilket medför en högre risk för övervikt och hål i tänderna.
I Frankrike och Belgien är det vanligt att man dricker starkt kaffe eller varm choklad och äter en skuren baguette med smör och söta pålägg som sylt och bredbar choklad. Brioche eller en croissant förekommer också, men främst på helgerna eller vid festliga tillfällen. Det är även vanligt med apelsin- eller grapejuice. Typiskt för en traditionell frukost är att den är enkel. Detta sägs bero på att man i dessa länder traditionellt prioriterat lunchen som dagens huvudmåltid, en måltid som kunde bestå av flera rätter. På senare tid har det blivit vanligt med andra frukosträtter som yoghurt, fruktkompott och fromage blanc.
I källor från vikingatid och medeltid anges dagvard och nattvard som namnet för huvudmåltiderna. Begreppen förändrades och dagvard senarelades på dygnet och kom att kallas middagsmåltid under senmedeltiden. Under 1400-talet infördes frukost som begrepp i svenskan för dagens första huvudmåltid (under förmiddagstid eller mitt på dagen) samtidigt som dagvard och nattvard betraktades som lättare måltider på morgon respektive kväll. Kvällens lättare nattvard kom så småningom att kallas kvällsvard eller aftonmål. Idag kan samma slags lättare kvällsmåltid kallas kvällsmål. Under 1500- och 1600-talet tillkom aftonvard som en större måltid på kvällningen och middag användes för det huvumål som avåts mitt på dagen (runt klockan 12).
Råkost innebär livsmedel i form av råa frukter, grönsaker och rotfrukter. Råkost är framför allt mineral- och vitaminrik, och rätt sammansatt täcker den alla de mineraler och vitaminer som behövs i den mänskliga kosten (utom B12-vitamin). Däremot är halterna av fett och protein låga. Det anses att råkost i någon form bör ingå i dagens huvudmåltid. Råkost ingår (som enda eller huvudsaklig ingrediens) i dieter med namn som rawfood och levande föda.
Den ursprungliga betydelsen kommer av latinets servus (slav, tjänare) med verbet servire (vara slav åt någon, tjäna någon), vilket i franskan blev servir (betjäna, även duka fram, servera). Till det finns franskans desservir, belagt redan 1393, en sammansättning med den latinska förleden dis- (itu, åtskils) och betydelsen duka av. Substantivet dessert (efterrätt), var ursprungligen det som serverades sedan huvudmåltiden var slut, servis och bordduk var borttagna. Motsvarigheten i det gamla Rom var mensa secunda, ordagrant det andra bordet, där det serverades bellaria (sötsaker, nötter, färsk eller inlagd frukt och sött vin).
Vanligtvis är danskarnas måltider fördelade på tre huvudmåltider: frukost (morgenmad), lunch (frokost) och middag (aftensmad eller middagsmad). Huvudmåltiderna kombineras med två mellanmål, men middagen är för de flesta den största och viktigaste måltiden.
Meze är den libanesiska motsvarigheten till smörgåsbord och har sina historiska rötter i det sasanidiska Iran (ordet meze är persiska för "att smaka"). Meze är små rätter, som kan serveras som en förrätt eller som huvudmåltid. I Libanon finns det många olika sorters piroger, oftast med ört- eller köttfyllning. Libanons nationalrätt heter Kebbe trabolsie, och är en mezerätt. Det är en friterad nötfärsfylld kudde med bulgur och pinjenötter.
Huvudmåltid på Engelska
- main meal, main course
