Vad betyder och hur uttalas huvudstab
Huvudstab uttalas huvud|stab.
Huvudstab betyder (finl.).
Ordformer och varianter av huvudstab
Singular
- huvudstab
- obestämd grundform
- huvudstabs
- obestämd genitiv
- huvudstaben
- bestämd grundform
- huvudstabens
- bestämd genitiv
Plural
- huvudstaber
- obestämd grundform
- huvudstabers
- obestämd genitiv
- huvudstaberna
- bestämd grundform
- huvudstabernas
- bestämd genitiv
Huvudstab är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet huvudstab
Ryska flottans huvudstab, Amiralitetsbyggnaden, Sankt Petersburg.
Under skyddskårsorganisationens överbefälhavare leddes verksamheten av en huvudstab. Landet var indelat i 22 skyddskårsdistrikt under 1930-talet, under vinterkriget och under tiden mellan vinter- och fortsättningskriget i 34. Av dessa var "Nylands södra", "Raseborgs" och "Vasa" skyddskårsdistrikt svenskspråkiga, "Helsingfors" och "Åbolands" var tvåspråkiga. I varje kommun fanns minst en lokal skyddskår, i många dock flera. Flera skyddskårer kunde sammanföras till en skyddskårskrets. Som mest fanns det 714 lokala skyddskårer (1944). Officerare från armén tjänstgjorde i skyddskårens huvudstab, i distriktsstaberna och som kretsbefälhavare. De lokala skyddskårerna var indelade i kompanier eller plutoner. De lokala cheferna var reservofficerare eller reservunderofficerare som erhöll ett mindre arvode. Skyddskårernas medlemmar valde på riks-, distrikts- och lokalnivå en "vald stab" av förtroendemän som biträdde och var rådgivare åt respektive chef, framförallt i ekonomiska frågor. Befälet skulle åtnjuta medlemmarnas förtroende. Skyddskårernas befälsskola (SkPK) låg i Tusby.
Skyddskårerna hade bildats inför finska inbördeskriget 1918. I augusti månad 1918 utfärdade senaten på organisationens eget initiativ en skyddskårsförordning, som fastslog att kårerna var en del av landets försvarsmakt. Underställningen garanterades i princip av att presidenten utnämnde befälhavare för kårerna. Under Gustaf Mannerheims tid som riksföreståndare hade organisationen bildat en egen huvudstab, som fungerade autonomt i förhållande till armén. Därför var bandet till statsmakten inte entydigt.
