Härefter Synonymer Betyder Uttal

• därpå

Hur används ordet härefter

1. Mellan 1967 och 1974 tillverkades motorer av Archimedes Penta, 1974 övergick Penta i Volvos ägo och bildade det mer kända Volvo Penta. Härefter tillverkades motorer under märkena Archimedes respektive Volvo Penta. Även Husqvarna tillverkade utombordsmotorer. Volvo Penta och Husqvarna upphörde med tillverkningen av utombordsmotorer på 1980-talet. Archimedes finns inte längre kvar som svenskt företagsnamn. (källa)
2. Förebedjare försöker skapa en avslappnad och trygg miljö medan den förbönssökande talar om specifikt vad hon eller han vill ha förbön för (detta kan naturligtvis skilja mycket men som exempel kan nämnas en önskan om helande, djupare kontakt med Gud, gudomlig vägledning eller andedop med mera). Härefter påbörjas själva förbönen. Bönen bes vanligtvis högt eller på ett sätt så att den förbönssökande kan höra den utan att andra i lokalen nödvändigtvis kan det och innefattar oftast handpåläggning. (källa)
3. Är tre gårdar på södra delen av Kaggensgatan i kvarteret Landshövdingen. De uppfördes omkring 1660 av rådmännen Carl Jönsson, Per Knutsson och Folke Månsson. Den sistnämndes gård är numera känd som Sahlsteenska gården och har rikt med äldre byggnadsdetaljer som portklappar och låsvred bevarade. Carl Jönssons hus vars fasad vetter mot Södra Långgatan har en rik stenportal med hans och hustruns initialer samt årtalet 1659. Detta hus, liksom kvarteret i övrigt, drabbades av stadsbränderna 1679 och 1765. Efter den senare branden köptes det av källarmästaren Lars Hedström och genom dennes änka Maria Elisabet Montelia (död 1791) övergick huset 1777 till apotekaren Gustaf Korsseman (död 1837). Härefter gick huset länge under namnet "Gamla apoteket". (källa)
4. Fastän alla helgonförknippade danska gillen enligt den så kallade köpstadsordinantsen av 1526 skulle upplösas lyckades bland annat Lunds gille inte bara leva vidare utan tycks även ha blomstrat under 1500-talet. Till bevisen härför hör donationen av den ännu bevarade Knutsklockan i Lunds domkyrka (1559) samt det ovan nämnda skrået av 1586. Ännu i början av 1600-talet investerade gillet i ett antal praktfulla "regalier" i silver, nämligen dels den stora åldermannakedjan, dels den välkomma som ännu används som dryckeskanna av bröderna. Härefter följde dock en längre nedgångsperiod under 1600-talets senare hälft och merparten av 1700-talet. Medlemsantalet var lågt och de fåtaliga gillesmedlemmarna tycks mest ha ägnat sig åt att berika sig själva på den tynande gilleskassans bekostnad. (källa)
5. Efter morbrodern Hogenskild Nilsson Bielkes avrättning 1605 uppblossade åter Karls misstankar och han befallde Bielke att genast lämna riket, i ett ljungande brev, som slutade med följande kraftord: "Vet det, att, om vi efter denna tiden finna dig inom våra och rikets gränser, så skall du den gången löpa hufvudlös hädan. Rätta dig härefter och packa dig ut! Carolus.". (källa)
6. Vid riksdagen 1604 i Norrköping, avsade sig Kung Johan III:s andre son, Hertig Johan, sina anspråk till tronen enligt tidigare arvsförening och en nyskriven arvsförening (Norrköpings arvförening) där härefter Kung Karl IX:s arvingar fick företräde framför Hertig Johan beslutades. (källa)
7. Pehr af Enehielm var son till kungliga räntmästaren Anders Hellenius, 1770 adlad Enhielm. Han blev student vid Åbo akademi 1758 och underkonduktör vid Fortifikationen 1761. 1768 blev af Enehielm sergeant vid Carl Björnbergss värvade regemente, stabsfänrik 1770 och 1771 fänrik vid samma regemente. I samband med Gustav III:s statskupp befann han sig på Sveaborg och mottog på Jacob Magnus Sprengtportens order trohetsförsäkran från garnisonen på Långörn och i Helsingfors. Han vann härigen om Sprengtportens förtroende och sändes 16 augusti 1772 till Stockholm för att rapportera om fästningens övertagande. Härefter gick hans befordran fort. 1772 skickade han med sina bröder introduktion på riddarhuset men kom i stället att adlas på under namnet af Enehielm på eget nummer. Han blev samma år löjtnant vid Änkedrottningens livregemente och 1773 löjtnant vid Björnbergska regementet. 1778 blev af Enehielm kapten vid Kymmennegårds lätta infanteribataljon och chef för denna bataljon, Elimä bataljon 1781. 1787 befordrades han till överstelöjtnant och blev samma år riddare av Svärdsorden. (källa)
8. Efter Gaias instruktioner lade sig Kronos i bakhåll med en väldig, skimrande lie i sin hand och väntade på att Uranos skulle återvända hem. När Uranos steg in i sin boning under kvällen störtade sig Kronos över honom och skar av honom hans könsdelar som han sedan kastade bakom sig. Blod droppade på jorden (Gaia) som därefter födde Erinyerna, Giganterna och nymfer. I Hesiodos text finns en inkonsekvens härefter som lyder "Men då blygden med stålet hon avskiljt", vilket skulle kunna betyda att det var Gaia som kastrerade Uranos, snarare än Kronos. Efter denna rad står att Gaia sedan slungar den avskurna lemmen i havet. Ur blodet som blandade sig med havets vatten föddes Afrodite, den "fagra gudinnan", som steg upp ur vågornas skum. "Gräs sköt under de smidiga fötterna upp". Afrodite kan därmed sägas vara en fruktbarhetsgudinna. (källa)
9. Omkring 1100 f.Kr. skedde en stor omvälvning, de mykenska palatsen stormades och förstördes, med resultatet att stavelseskriften glömdes bort (utom på Cypern), befolkningen minskade samt att kultur och ekonomi gick tillbaka. Strax härefter skedde folkomflyttningar där greker utvandrade till fler områden kring Mindre Asiens västkust och till öarna i Egeiska havet. (källa)
10. Den i samtiden populära Titania (I-II, 1892, 3:e uppl. 1911, övers. till da. 1893, 2:a uppl. 1897) skildrar en kvinnas omdömeslösa kärleksval i svensk herrgårdsmiljö. Framställningen är vårdad, mjuk och sentimental, prosan, med sin prolog och epilog på vers, den för Lundegård alltmer typiskt klara och ansade. Härefter utgav Lundegård Prometheus (I-II, 1893, 2:a uppl. 1901, övers. till da. 1894), Stormfågeln (1893, övers. till da. 1893, ny uppl. 1903), Faster Ulla och hennes brorsdöttrar (1894, övers. till da. 1894), Fru Hedvigs dagbok (1895, övers. till da., 2:a uppl. 1895) och Tannhäuser (I-II, 1895, övers. till da. 1895). Härtill slöt sig närmast en samling Dikter (1896) och Asra (1898, övers. till da. 1898). (källa)