Vad betyder och hur uttalas hållfasthetslära
Hållfasthetslära uttalas håll|fast|hets|lära.
Hållfasthetslära betyder (fys.).
Ordformer och varianter av hållfasthetslära
Singular
- hållfasthetslära
- obestämd grundform
- hållfasthetsläras
- obestämd genitiv
- hållfasthetsläran
- bestämd grundform
- hållfasthetslärans
- bestämd genitiv
Plural
- hållfasthetsläror
- obestämd grundform
- hållfasthetslärors
- obestämd genitiv
- hållfasthetslärorna
- bestämd grundform
- hållfasthetslärornas
- bestämd genitiv
Hållfasthetslära är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet hållfasthetslära
Hållfasthetslära är en teknologisk disciplin som beskriver förhållandet mellan mekaniska krafter och deformerbara kroppar. Teorin är baserad på klassisk mekanik med Newtons rörelselagar, men innehåller också empiriskt belagda lagar om specialfall.
Den mest teoretiska grenen av hållfasthetsläran är kontinuummekanik. Andra grenar är balkteori, elastodynamik och utmattningslära.
En strukturs förmåga att bära last då den belastas med enaxligt tryck eller drag bestäms av dess tvärsnittsarea, A. En tjock pelare kan exempelvis bära en större last än en smal, om båda är tillverkade av samma material. Normalspänning är en av de viktigaste storheterna inom hållfasthetsläran.
Bertil Storåkers: Hållfasthetslärans grunder, 3:e upplagan, Hållfasthetslära KTH, 1990. Behandlar elementa.
Odqvist, Folke K G: Hållfasthetslära , Bokförlaget Natur och Kultur 1948 , 805s . Förlagets halvfranska band . (Av teknologer känd som " Vera").
