Högreståndskultur synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas högreståndskultur

Högreståndskultur uttalas hög|re|stånds|kult|ur.

Ordformer och varianter av högreståndskultur

Högreståndskultur är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet högreståndskultur

Bahytten kan sägas vara en utveckling av den vida bondeinspirerade stråhatt som var modern under hela 1700-talet och kallades på franska bergère (herdinna) eller på svenska schäferhatt (efter tyskans schäferin, herdinna). Sedan 1600-talet hade olika pastorala motiv och herdemyter varit en del av högreståndskulturens teateruppsättningar och utklädningslekar vilket kom att påverka dammodet. Från 1730-talet ökade de pastorala porträtten och samtidigt blev också stråhatten en allt viktigare accessoar. Detta höll i sig under hela seklet mot vars slut frisyrerna blev mycket höga och voluminösa, med många lösa hårdelar som stöd och dekoration.

Swedner ansåg att Sverige hade eller hade haft tre olika särkulturer: allmogekultur, högreståndskultur och arbetarekultur. Han ansåg att allmogekulturen vid denna tid höll på att lösas upp på grund av urbaniseringen, medan arbetarekulturen var instabil och oetablerad. I kontrast menade han att högreståndskulturen gått från att vara en kultur för några få procent av befolkningen i de högre stånden (ex. adeln) till en bred borgerlig finkultur som framför allt trängde undan arbetarekulturen i städerna.

Dukade bord skulle spegla högreståndskulturer kring mat och måltider i Sverige under perioden 1500 till 1950 och följde Artur Hazelius utställningsprinciper om att placera kulturföremål i tidsriktig kontext. Därigenom ville man forma en helhetsupplevelse. I tio uppbyggda interiörer åskådliggörs tidstypiska måltider med hjälp av måltidsattrapper och föremål ur museets samlingar. Miljömontrarna placerades sida vid sida så att betraktaren kunde promenera från kalas till kalas, som längs en gata med lockande "skyltfönster" vilket skulle tilltala en urban museipublik. Miljöerna visar i kronologisk ordning ett medeltida matbord med trädiskar och kåsor, en festmiddag under stormaktstiden med tillhörande konfektbord, ett festbord uppdukat enligt Johan Winbergs "Kok–Bok" (1761), ett bålbord för herrar och tebord för damer från samma tid, en högtidsmiddag från 1800-talet, ett brännvinsbord, frukostbord samt ett kaffebord vilket blev alltmer folkligt under 1800-talets lopp. Utställningen innehåller också en kronologi av dryckeskärl, tallrikar, bestick och serveringsgods från 1500- till 1950-talet.

"Egna rum – Kvinnliga sfärer i det tidiga 1800-talets högreståndskultur" i Rig nummer 84 (2001).