Höll Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet höll

1. Ett fågelbo i centrala Ottawa höll på att ställa till det ordentligt för arrangörerna av en av Kanadas största musikfestivaler, Bluesfest. (källa)
2. Galaterna höll länge fast vid sina traditioner och sin kultur och ännu på 300-talet e.Kr. talade många av dem keltiska språk. Under 400- och 500-talen e.Kr. kom de emellertid att assimileras med omkringliggande folkgrupper. (källa)
3. Då de var amatörer blev ljudbilden ofta rå, slarvig och ostädad, men det var just det som var det speciella. Många av dessa grupper höll också till i garage då de övade, därav namnet på genren. Låtarna var ofta enkelt uppbyggda kring tre ackord, och texterna var enkla och handlade ofta om någon flicka eller hur kul det var med partyn. De flesta garagerockband var stora på lokal nivå, och de som mot förmodan lyckades ta sig upp på nationell nivå fick ofta bara en stor hit. En låt som ofta är omnämnd som den första i genren är The Kingsmens inspelning av "Louie" från 1963. (källa)
4. han höll en generellt skeptisk hållning gentemot politiker och politiska spel. Inrikespolitik inspirerad av de Gaulle har därför av vissa bedömare kallats populistisk, och på grund av dess hänseende till Charles de Gaulles personliga karisma. (källa)
5. olika länder hade olika "stilar" och ideal under olika perioder, olika musikstilar (till exempel kyrkomusik och världslig/teatermusik) hade olika sätt att ackompanjeras, olika storlekar på ensemblen krävde olika ackompanjemang och så vidare. Vad man under alla omständigheter kan vara säker på är att man inte höll sig till ett strikt fyrstämmigt ackompanjemang genomgående. (källa)
6. Gille var en medeltida sammanslutning av människor, ett brödraskap där medlemmarna lovade varandra ett visst skydd. I modern form kan de liknas vid föreningar som bildades på olika plan i samhället och för olika behov, men de var samtidigt religiösa föreningar samt sjuk- och begravningskassor. Gillena höll även fester, gillesdrickningar vilka under senmedeltiden, då ätten och släkten börjat tappa sitt starka grepp om människornas liv och statsmakten och kyrkan i viss mån börjat dra försorg om människor, kom att bli gillenas viktigaste funktion. Gillet var ett av medeltidens mest specifika fenomen som fanns i stad såväl som på landsbygd. (källa)
7. Baillies observationer gick dock förbi i princip omärkt och forskningen inom celiaki tog sitt första stora språng 75 år senare i England. Samuel Gee, en då ledande figur inom pediatrisk vård höll ett föredrag för medicinstudenter om "affektiv celiaki". Precis som Baillie menade Gee att patienterna enbart skulle kunna bli friska genom en kostförändring. Han hade bland annat gjort observationer på ett barn som led svårt av sjukdomen, men som blev frisk under musselsäsongen då barnet bytte ut stora delar av sin kost mot musslor. När musselsäsongen var över och barnet återgick till sin vanliga kost återkom alla sjukdomssymptom. Det här är historiens första skriftliga dokumentation av en patient som blev friskare av att undvika gluten och blev sjuk på nytt efter att man introducerade det igen. (källa)
8. Graal, även gral, eller den heliga graal, är enligt medeltida kristen tro den bägare ur vilken Jesus och lärjungarna drack vinet vid den sista måltiden. Graal kan också syfta på det kärl i vilket Josef av Arimathea samlade blodet som rann från Kristus vid hans korsfästelse. Enligt berättelsen var kalken gjord av en enda, med underbara krafter utrustad ädelsten. Graal skall ha förts bort av Josef av Arimathea och hamnat i Britannien där han enligt legenden verkade som apostel, men hans efterkommande förlorade den. Slutligen lyckades man enligt sagan återfinna graal. En tid skall den ha förvarats i ett tempel på berget Montsalvage, där en samling riddare höll vakt vid den. Den visade sin underbara kraft vid ett par tillfällen och upptogs sedan till himlen. (källa)
9. På 900-talet placerades gravarna i anslutning till gårdar och byar i så kallade ättehagar. Under yngre järnåldern brändes vanligen den döde på bål, de brända benen samlades ihop med personliga föremål i ett lerkärl, sedan begravdes de döda ofta tillsammans med äldre generationer i stensättningar eller ibland i gravhögar. Tidigare ansågs det begravningssättet vara det gängse för järnålderns begravningsskick, men i själva verket var det ganska begränsat och verkligheten är mycket mer komplex. Många gravar är skelettgravar, särskilt efter rika stormän, barn, och för de som konverterat till kristendomen, men i andra områden där människorna höll fast vid sin gamla tro är skelettgravar mycket ovanliga. I regel har benen från bålen blivit tvättade innan de placerats i gravgömman. Helt uppenbart är också att endast vissa ben valts ut och väldigt ofta är de också krossade i småbitar - möjligen med de malstenar man hittat i stensättningar. Det var inte heller säkert att benen alltid grävdes ned i gravgömman. Inte helt ovanligt var att benen i stället ströddes över graven, placerades runt stenar eller på andra platser inom gravfältet. (källa)