Vad betyder och hur uttalas hörselben
Hörselben uttalas hörsel|ben.
Ordformer och varianter av hörselben
Singular
- hörselben
- obestämd grundform
- hörselbens
- obestämd genitiv
- hörselbenet
- bestämd grundform
- hörselbenets
- bestämd genitiv
Plural
- hörselben
- obestämd grundform
- hörselbens
- obestämd genitiv
- hörselbenen
- bestämd grundform
- hörselbenens
- bestämd genitiv
Hörselben är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet hörselben
Hos kräldjuren består underkäken av fem ben. Under däggdjurens evolution minskade fyra av dessa ben i storlek och införlivades i örat. I sin förminskade form kallas de för hammaren och städet, tillsammans med stigbygeln bildar dessa hörselbenen. Denna anpassning är fördelaktig inte bara därför att en-benskäke är starkare, men också därför att hammaren och städet förbättrar hörseln.
Hos pungdjur förekommer många av de kännetecken som också är typiska för däggdjur, däribland hårbeklädnad, tre hörselben, mellangärdet och andra särdrag som beskrivs under däggdjurens kännetecken. Utöver dessa har pungdjur en rad anatomiska egenskaper som skiljer dem från övriga däggdjur.
Hos de övriga ryggradsdjuren har hörsel- och balansorganen samma grundstruktur, dock finns bara ett hörselben, och innerörats hörseldel är ej snäckformad, och motsvaras hos t. ex. fiskarna av en ganska enkel utbuktning. Ormarna saknar mellanöra och hörselben och saknar egentlig hörsel, de kan emellertid uppfatta vibrationer i marken. Bland de ryggradslösa djuren är jämviktsorgan vida spridda, medan regelrätta hörselorgan är förbehållna insekterna. De s. k. tympanalorganen som finns hos många insekter består av sinnesceller som är i kontakt med trumhinna och trumhåla, vilken i sin tur är kontakt med omvärlden via trakésystemet.
Däggdjur kännetecknas av förekomsten av mjölkkörtlar. hårsäckar, svettkörtlar, tre specifika hörselben i mellanörat.
Balansorgan eller vestibulära systemet återfinns i innerörat där den så kallade hinnlabyrinten med de egentliga hörsel- och balansorganen finns, snäckan och båggångarna. Det innersta hörselbenet, stigbygeln, sitter fast på snäckan i en tunn hinna, det ovala fönstret. Genom att denna hinna är mycket mindre än trumhinnan förstärks ljudet. Snäckan är fylld med vätska (lymfa) och har ett stort antal hörselceller som är förbundna med hjärnan genom hörselnerven.
De högre däggdjuren uppvisar med några få undantag alla kännetecken som är typiska för däggdjur, alltså en kroppsbeklädnad av hår eller liknande, tre hörselben, mjölkkörtlar, ett mellangärde och andra särdrag som beskrivs under däggdjurens kännetecken. Den största skillnaden till andra däggdjur är konstruktionen av könsdelarna och fortplantningssättet. På grund av anpassningen till olika levnadssätt och habitat finns det därutöver inga andra unika egenskaper som skiljer dem från pungdjuren och kloakdjuren.
