Vad betyder och hur uttalas hörselsinne
Hörselsinne uttalas hörsel|sinne.
Ordformer och varianter av hörselsinne
Singular
- hörselsinne
- obestämd grundform
- hörselsinnes
- obestämd genitiv
- hörselsinnet
- bestämd grundform
- hörselsinnets
- bestämd genitiv
Hörselsinne är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet hörselsinne
Mellanregister är den del av det hörbara frekvensområdet som bland annat mänskligt tal faller inom. Människans hörselsinne har en mycket god förmåga att uppfatta toner som faller inom mellanregistret och där är hörseln som mest utvecklad. Bland annat är förmågan att uppfatta varifrån ljudet kommer god så länge som ljudet tillhör just mellanregistret. Utanför detta frekvensområde kan människan uppfatta både lägre och högre frekvenser men känsligheten i dessa områden är mer begränsad (jämför isofonkurvorna), vilket är anledningen till att det i ljudutrustning finns sådana finesser som loudness vilka höjer både det höga diskantregistret såväl som det låga basregistret i signalen.
Isofon betyder lika hörselintryck, och används för att beskriva sambandet mellan den ljudnivå som vid olika frekvens ger samma intryck av ljudstyrka. Detta åskådliggörs vanligtvis med kurvor, så kallade isofonkurvor och ibland Fletcher-Munsonkurvor, vilka bildar ett Fletcher-Munsondiagram. (Data från de ursprungliga mätningarna av Fletcher och Munson används dock inte längre.) Anledningen till att isofonkurvor används, och inte består av en rak linje, är att det mänskliga hörselsinnet uppfattar olika frekvenser olika starkt. Isofonkurvan beskriver vilken kompensation för detta som behöver göras om hörselintrycket ska bli lika starkt vid varierande frekvens.
Homo antecessor var cirka 1,6-1,8 m lång och en man vägde ungefär 90 kg. Dess hjärnstorlek var ungefär 1 000-1 150 cm³, mindre än de 1 350 cm³ som är medelvärdet för moderna människor. På grund av brist på fossil är mycket lite känt om fysiologin hos Homo antecessor, trots detta är det troligt att den var kraftigare, mer robust än Homo heidelbergensis. Enligt Juan Luis Arsuaga, en av ledarna vid utgrävningarna i Atapuerca (Burgos), kan Homo antecessor ha varit högerhänt, en egenskap där apor normalt är tvåhänta (ambidexter). Detta antagande baseras på tomografiska undersökningar och rekonstruktion av skallen. Arsuaga påstår också att frekvensområdet för hörselsinnet liknar det hos Homo sapiens, vilket får honom att tro att Homo antecessor använde ett symboliskt språk och hade förmågan att tänka logiskt och rationellt.
Komodovaranen har inte något väl utvecklat hörselsinne och trots dess synliga öronhål kan den endast höra ljud på mellan 400 och 2 000 hertz. Detta låga ljudomfång gjorde att man tidigare trodde att komodovaranen var helt döv då studier visat att varanen i vilt tillstånd inte reagerade på viskningar, höjda röster eller rop. Detta kom emellertid att ifrågasättas när djurskötaren Joan Proctor vid London Zoo lyckades träna en infångad individ att komma ut och äta då hon ropade, trots att komodovaranen inte såg henne.
