Immanent Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet immanent

1. Panteistiska tendenser fanns bland en rad av de tidiga gnostiskerna, med panteistiska tankar som framträdde under medeltiden, exempel på detta är ett avsnitt av Johannes Scotus Erigenas 800-talsverk De divisione naturæ och Eckhart von Hochheims tankar (född cirka 1260, död 1328). Giordano Bruno var en italiensk munk som predikade om en immanent och gränslös Gud, han brändes på bål 1600 av inkvisitionen. Senare har han blivit känd som en hyllad panteist och martyr för vetenskapen och har haft inflytande på många senare tänkare. (källa)
2. Den judiska religionen, liksom senare den islamiska, lägger stor vikt vid särskillnaden mellan mänskligt och gudomligt. Gud är absolut transcendent, okännbar och ouppnåelig. Det är därför otänkbart att det som är jordiskt, förgängligt eller på något vis immanent kan förenas med Gud. Man kan säga att människan är Guds barn, men att säga att människan är Gud upplevdes på Jesu tid, liksom även idag av muslimer, judar och antitrinitariska kristna, som hädelse och förfall till en hednisk världsåskådning (under antiken var skillnaden mellan en gud och en hjälte, vad vi idag skulle kalla en "stor människa" eller ett "helgon", ganska suddig. Att Jesu lärjungar, som alla var judar, skulle lägga grunden för inkarnationsläran är alltså mycket anmärkningsvärt. Det uppstod också vid flera tillfällen allvarligt motstånd inom den kristna kyrkan eller hos andra som åberopade Jesus som auktoritet. Den viktigaste motståndsrörelsen var arianismen, som förstår inkarnationen såsom att Guds heliga ord, logos ("Ordet"), tog platsen i Jesu kropp, och därför avvisar tron på att Gud själv blev människa i Jesus. (källa)
3. Sin motsats har supranaturalismen i denna bemärkelse i en mer eller mindre utpräglat "immanent" kristendomstolkning, som i "uppenbarelsen" väsentligen ser blott det, åtminstone hittills, högsta uttrycket för allmännare även annars i historien framträdande ideella utvecklingslinjer samt, med mer eller mindre fullständigt undanskjutande av den övervärldsliga måltanken, i första hand betraktar kristendomen från synpunkten av dess betydelse för den mänskliga kulturen och i det kristna livet ser mindre en brytning med det naturliga än ett fullföljande och fullkomnande av dettas högre tendenser. (källa)