Vad betyder och hur uttalas indignationslitteratur
Indignationslitteratur uttalas in|dign|at|ions|litter|at|ur.
Ordformer och varianter av indignationslitteratur
Singular
- indignationslitteratur
- obestämd grundform
- indignationslitteraturs
- obestämd genitiv
- indignationslitteraturen
- bestämd grundform
- indignationslitteraturens
- bestämd genitiv
Indignationslitteratur är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet indignationslitteratur
Efter flera framgångsrika år kom år 1886 att bli en vändpunkt i Agrells författarskap. Förklaringen till detta är att den så kallade kvinnofrågan började klinga ut detta år och åttiotalisternas litterära betydelse därmed ansågs överspelad. Agrell kritiserades av flera samtida författare, bland andra Herman Bang, Mathilda Malling och Ola Hansson. Malling var en av de mer högljudda kritikerna och i artikeln "Om efterklangs- och indignationslitteratur i Sverige" i tidskriften Framåt menade hon att Agrells dramatiska produktion var ett själlöst plagiat av Henrik Ibsen. Inlägget utlöste en debatt som pågick i tidskriften året ut. Agrell svarade kritikerna den 1 december 1886 i ett kort inlägg. Kritiken mot Agrell fördjupades 1887 då författaren Gustaf af Geijerstam under en föredragsturné menade att Agrells dramer var överskattade och kallade henne för idiotisk. Sammantaget blev kritiken ett markant bakslag för Agrell.
