Infanterist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet infanterist

1. I Sovjetunionen införde man kort efter kriget den stilbildande AK-47, en automatkarbin i mellanklass med ammunitionen 7,62 × 39 mm (nerkortad variant av 7,62 × 54 mm R, den tidigare standardammunitionen). Stridserfarenheter från Vietnamkriget, där den amerikanska M14 och den sovjetiska AK-47 möttes i strid demonstrerade definitivt mellanklasspatronens överlägsenhet. Parallellt med M14 hade man i USA arbetat med ett vapen i mellanklassen, AR-15, vilken infördes under kriget under beteckningen M16. Den var lättare än AK-47 och använde en ännu klenare ammunition, 5,56 × 45 mm NATO, vilken kompenserade för sina mindre dimensioner med en högre utgångshastighet (detta koncept kallas i engelskan small caliber, high velocity eller SCHV). Den amerikanske infanteristen hade nu den fördelen att han kunde bära med sig mer ammunition än sin motståndare och skjuta automateld snabbare med mindre rekyl. 5,56 × 45 mm NATO blev Natos standardammunition och västvärlden antog automatkarbiner i denna kaliber. Sovjetunionen följde efter SCHV-konceptet med sin egen AK-74 i 5,45 x 39 mm, 1974. (källa)
2. Introduktionen av pansarvärnsrobotar som kunde bäras av en enskild infanterist eller små grupper av infanterister och slå ut tunga stridsvagnar ändrade karaktären på det moderna slagfältet. Infanteriet kunde nu slå ut tunga stridsvagnar och stridsfordon på långa avstånd och oftast kunde de även få den ack så viktiga första träffen. Tidigare i historien var soldaterna tvungna att befinna sig relativt nära för att pansarbrytande vapen som bazooka, pansarvärnsgevär eller magnetiska stridsvagnsminor skulle ha någon verkan. (källa)
3. Under 1100-talet använde både kavalleri och infanteri i de stridande härarna i Europa spjut i sin beväpning. Ryttarnas och fotfolkets spjut hade hittills varit av samma typ men under detta sekel började ryttarespjutet göras längre och tyngre än infanteristernas och kallades lans. Fotfolkets spjut var då omkring två meter långa och tjockskaftade med en diameter av omkring fem centimeter Sådana spjut var i bruk till in på 1600-talet men även andra spjuttyper fanns under medeltiden. En del varianter vid infanteriet hade strax under spetsen ett vingliknande utskott eller en kort tvärstång vilken skulle hindra att vapnet trängde in för djupt. En annan variant var sylspjutet med en järnspets av omkring sjuttiofem till nittio centimeter och en parerskiva under spetsen och var avsedd att stötas in genom rustningens fogar hos motståndaren. (källa)
4. Pansarvärnsgevär utvecklades av många länder under mellankrigstiden men under andra världskriget visade det sig att pansaret på de nyare stridsvagnarna hade blivit för tjockt för att kulorna skulle kunna penetrera det. Nya lösningar söktes och raketgevär, granatgevär samt pansarskott utvecklades för att ge infanteristen medel att bekämpa stridsvagnarna. I slutet av första världskriget tog man även fram ändamålsenliga pansarvärnskanoner som med tiden och speciellt under andra världskrigets gång blev allt grövre. Pansarvärnskanoner monterades även i pansarfordon (pansarvärnskanonvagnar) för att de skulle kunna följa med i den nya tidens rörliga krigföring. (källa)
5. Skyttesoldat (GA900) eller Skyttesoldat stridsfordon (GA904) är en befattning i Sveriges armé. I princip innebär befattningen att man är en infanterist, som med diverse vapen konfronterar fiender i skog och mark. Skyttesoldatens uppgift i strid är att bemanna och hantera gruppens understödsvapen samt att strida till fots eller från vagn. Krav som ställs på skyttesoldaten är främst en god förmåga till anpassning i grupp. Skyttesoldaten ingår i en skyttegrupp beväpnas med eldhandvapen, pansarbrytande vapen och får dessutom stöd av artillerield. Transportering sker oftast med bandvagn 309, bandvagn 206 eller stridsfordon 90. (källa)
6. Taggtrådsrullar kom till stor användning på västfronten under första världskriget, som effektivt hinder framför skyttegravarna mot framstormande infanterister. När stridsvagnarna togs i bruk blev de taggtrådsklädda "spanska ryttarna" mindre betydelsefulla. (källa)
7. Bogsering är att dra något efter sig. Med bogserbåt en pråm eller annan båt, med bil eller traktor en bil eller annat fordon. Vid bogsering på land använder man sig av en så kallad bogserlina eller, vid bogsering av större fordon, en bogserstång. Metoden att dra skidåkande eller cykelburna infanterister efter ett motordrivet fordon kallas tolkning. Tolkning brukar även vara benämning för namn på civil bogsering av sparkstöttingar, cyklar, skridskoåkare, mm efter vanligtvis motoriserade fordon. Ett fleratal av dessa typer av tolkningar är otillåten, troligtvis på grund av att sådan tolkning kan utgöra säkerhetsrisker. Bogsering är förbjuden på motorväg, om inte fordonet råkat ut för ett sk nödstopp och inte kan ta sig därifrån på egen hand. Då får man bogsera till närmaste avfart, men skall hålla sig i vägrenen. (källa)
8. Falang, från grekiskans falanx (φάλαγξ), är en antik stridsformering. I en falang stod alla soldater tätt – i grupper om 16x16 soldater – och stred tillsammans som en enhet. Falangen är av intresse eftersom den innebar att endast en mindre del av trupperna deltog i faktisk strid, övriga var reserver. Falangernas största svaghet låg i dess sårbara flanker som oftast skyddades av kavalleri eller andra typer av infanterister. Fenomenet uppkom 800 f.Kr. och användes ända in på medeltiden. (källa)