Införande Synonymer Betyder Uttal

• import

Hur används ordet införande

1. Olika slags adelskap har funnits inom de flesta kulturer ända sedan de gamla egyptierna. Redan under arkaisk tid fanns det i de grekiska stadsstaterna grupper i samhället som hade högre status än övriga medborgare, i Aten behärskade de så kallade eupatriderna det politiska maskineriet suveränt före tyrannernas maktövertagande och demokratins införande. I det gamla Rom utgjordes adeln av patricierna, de enda invånarna i den tidiga republiken som hade full medborgarrätt. Senare, då de högsta ämbetena som en följd av ståndsstriderna öppnats för plebejer, framväxte med tiden en ny patricisk-plebejisk adel, nobilitas, vars medlemmare benämndes nobiles. Senrepublikens politiska gruppering optimates, som bekämpade de så kallade populares, dominerades av denna ämbetsaristokrati. (källa)
2. Det första i en armé införda bakladdningsgeväret var Dreyses tändnålsgevär, antaget i Preussen 1841. Dess cylindermekanism anses som utgångspunkten för konstruktionen av moderna gevärsmekanismer. Ett av Antoine Alphonse Chassepot konstruerat 11 mm. gevär med liknande men förbättrad mekanism antogs i Frankrike 1866. I Sverige och Norge infördes 1867 ett gevär (m/1867) med 12 mm kaliber och slutstycksmekanism av Remingtons system, den enklaste och pålitligaste gevärsmekanismen vid denna tidpunkt men snart föråldrad. Eftert det röksvaga krutets införande och den andra kaliberminskningen försågs gevären med repetermekanismer, varigenom eldhastigheten blev väsentligt ökad. I Sverige infördes 1894 en karbin och 1896 ett gevär av Paul Mausers system. Omkring 1900 hade dylika vapen införts vid de flesta länder som arméernas huvudbeväpning. (källa)
3. Vanligtvis menar man dock med glidmedel en produkt som används för att underlätta samlag eller andra sexuella aktiviteter, men även i samband med vissa medicinska undersökningar samt vid införande av mensskydd. (källa)
4. Namnet goði nybildades sålunda inte av de isländska nybyggarna, utan var i bruk sedan tidigare även i bland annat Norge, Jämtland och Danmark. På Island behölls den traditionella benämningen även efter kristendomens införande, även då asatrons godar naturligtvis slutade utöva sin roll inom den fornnordiska religionen. (källa)
5. På andra sidan av konflikten stod den danska adeln och det högre prästståndet. De ville inte se Kristian II åter på landets tron, och därför stödde de i stället Fredrik I:s son, hertig Kristian (III). Inbördeskriget utspelade sig 1534–1536 och ledde till en seger för Kristian III, protestantismens införande och adelsväldets befästande i landet. (källa)
6. Sagorna berättar, att "ganga undir jarðarmen" förekom i Norge och på Island. Det tillgick vanligen så, att man lossade en enda lång grästorva från marken på så sätt, att dess långsidor uppskars, under det att ändarna fortfarande fick sitta fast, under torvan sattes därpå ett mála-spiót, så att torvan därigenom lyftes så högt, att en man kunde i stående ställning med sin hand nå spjutnageln. Enligt ett annat tillvägagångssätt uppskar man för ändamålet tre grästorvor och upplyfte dem med hjälp av spjutet till viss höjd. Den anklagade skulle i vart och ett av fallen gå under grästorvorna, utan att dessa föll ner. - Kittelfångsten eller kittelprovet, varvid ett föremål med blotta handen skulle upphämtas ur en kittel med kokande vatten, omtalas i Äldre Eddan, "Guðrúnarkviða" III, enligt vilken den danske konungen Atles gemål Gudrun skall ha underkastat sig detta prov. Man har emellertid på goda grunder ansett händelsen, som inte är omnämnd i Völsungasagan, ohistorisk och sången av yngre datum än övriga eddakväden. Även hos de hedniska sydgermanerna var prövningar sannolikt i bruk, fast detta kan inte bevisas. Med kristendomens införande fick gudsdomen i hög grad ökad användning, huvudsakligen genom prästernas inflytande. Proven utfördes i kyrkorna under prästernas ledning, och ordalföremålen invigdes högtidligen enligt särskilda liturgiformulär, av vilka åtskilliga ännu finns i behåll. I motsats till vad som hittills antagits, förefaller det klarlagt att samtliga prov kunde utföras genom ställföreträdare. (källa)
7. Den skandinaviska myntunionen (Danmark, Norge och Sverige) införde guldmyntfoten år 1873. Värdet på kronan sattes så att 1 kg guld motsvarade 2 480 kronor. Under 2012 pendlade priset på 1 kg guld omkring 360 000 svenska kronor, så kronan var vid guldmyntfotens införande värd nästan 150 gånger mer räknat i guld. Guldmyntfoten suspenderades 2 augusti 1914. I november 1922 knöts kronan åter de facto till guldet. Den 1 april 1924 återinfördes guldmyntfoten formellt (de jure), för att åter suspenderas 27 september 1931.. Den 28 augusti 1939 knöts kronan till dollarn som åtminstone under Bretton Woodssystemet (1945–1973, Sverige gick med 31 augusti 1951) var knuten till guld. USA avskaffade dock guldmyntfoten 1971 vilket fick Bretton Woodssystemet att kollapsa 15 augusti detta år. Kronans formella koppling till guld upphörde sedan 1973 eller 1974. (källa)
8. Gylfmodet fick ge vika för byxluckan som 1700-talets knäbyxor (culotter) försågs med. I och med byxluckans införande avsexualiserades herrbyxorna. Och när gylfen åter blev på modet på 1830-talet gjordes den så diskret att den helst inte skulle synas alls – knapparna doldes bakom en fåll. Ytterligare förbättring kom med blixtlåset på 1930-talet, men parallellt med den nya uppfinningen, fortsatte man att sy byxor med knappgylf. (källa)
9. I Danmark infördes beteckningen "herredag" 1513, efter att tidigare kallats "danehof". Det var inte bara landets lagliga representation, utan även domstol i alla saker mellan kungen och någon adelsman samt i alla livs- och hederssaker för adelsmän. Allt eftersom riksrådets makt steg på den övriga adelns bekostnad, övergick namnet till att beteckna det rättarting, som kungen höll tillsammans med riksrådet. Efter enväldets införande (1660) blev ordet benämning på de sammanträden i den nyinrättade Højesteret, vid vilka kungen själv presiderade. Ända till 1848 hölls årligen en sådan herredag, första torsdagen i mars. (källa)