Inkalla Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet inkalla

1. Rysk konst kan följas tillbaka till medeltiden. Äldre rysk bebyggelse var av trä. Måleriet dominerade bildkonsten, och även här var kontakten med Bysans stark. Grekiska mästare inkallades för kyrkornas mosaiker och väggmålningar och för det framväxande ikonmåleriet. (källa)
2. Det var franska revolutionen, som åter väckte den allmänna värnplikten till liv. Först vädjade man till frivilligheten (1791). Men då denna utväg inte räckte till tillgreps även tvångsrekrytering (1792), och slutligen skedde 1793 uppbåd i massa, varefter genom 1798 års konskriptionslag alla män mellan 20 och 25 års ålder förklarades skyldiga till krigstjänst. Medelst denna allmänna värnplikt (tillsammans med värvning) fyllde Napoleon I sina härar, och då de inkallade soldaterna tämligen godtyckligt hölls kvar i tjänst, betydde bestämmelsen om tjänstetidens begränsning inte mycket. För att kunna motstå de franska härarna nödgades övriga stater så småningom byta ut värvningen mot allmän värnplikt, vilket fullständigt skedde vid Preussens resning 1813 (se Lantvärn). Den nya anordningen sattes fullständigt i system genom de preussiska rekryterings- och lantvärnslagarna 1814 och 1815, som införde allmän värnplikt utan rätt att "sätta man i sitt ställe". Därvid kunde dock ej på långt när alla värnpliktiga inkallas till verklig tjänstgöring, oaktat tjänstgöringstiden nedsattes ända till två år. I alla övriga stater på Europas fastland byggdes härordningen efter 1815 också på allmän värnplikt (med rätt till friköpning eller att sätta man i stället), varvid dock i allmänhet endast ett mindre antal manskap inkallades i tjänstgöring och där kvarhölls längre tid eller ock en del manskap ersattes med sådana, som gjorde tjänst in i andras ställe eller mot betalning kvarstannade. Genom dylika åtgärder kom man småningom ifrån värnpliktens grundsats om allas lika skyldighet mot staten och från fördelen att äga en talrik, ungdomsfrisk och kraftfull armé. (källa)
3. Handlingen börjar i Rom hos "Politiska Polisen" och dess prefekt. En svensk ambassadtjänsteman har inkallats för att lyssna till de anklagelser man har att rikta mot den svenska kocken Carl-Ulrik Johansson som anklagats för att ha försökt förgifta hertigen av Neapel. Man har diskuterat att hänga eller deportera honom. Carl-Ulrik förklarar att han bara råkade bjuda på en halva svensk punsch och det tål inte italienare. Så om "makaronigubben" kommer till Sverige och träffar på Carl-Ulrik Johansson så nåde honom. Ambassaden har ordnat så han bara behöver utvisas. Tjänstemannen frågar om ett nummer av "Reformdemokraten" han haft på sig men Carl-Ulrik säger att det är bara något hans son skickat. I Sverige har dock utvisningen skapat rubriker i denna tidning och vid hemkomsten blir Carl Ulrik övertalad av sin son Gösta att hålla ett anförande för Reformdemokratiska partiet. (källa)
4. Sverige var ett neutralt land i det första världskriget, men runt 100 000 unga män var ändå inkallade och inhystes i hastigt uppförda militärkaserner. De kom att bli både bland de tidigast och hårdast drabbade när Spanska sjukan skördade offer från alla kategorier, värst utsatta var de som inkallats till repetitionsövning hösten 1918. (källa)
5. Statens ställning försvagades alltmer: under Boleslav V ("den blygsamme", 1227-79) sönderföll Polen i nio delfurstendömen, och härskaren i ett av dessa, Henrik I av Schlesien, blev till sin död (1238) den mäktigaste i landet. Det var hans son Henrik II som vid Mongolväldets infall i Syd-Polen 1241 kastade sig emot dem och förlorade livet i slaget vid Liegnitz. En annan av dessa delfurstar, Konrad av Masovien, som fört hårda fejder mot de hedniska pruserna, inkallade 1225 den tyska orden till Kulmområdet, dessa krigiska missionärer skulle med tiden bli Polens farligaste fiender. (källa)
6. Den heliga synoden, upprättades 1721 av Peter den store i ändamål att sköta kyrkans förvaltning, på samma sätt som senaten skötte statsförvaltningen, samt trädde i stället för det av Peter avskaffade patriarkämbetet. Synoden var ett kollegium, bestående av metropoliterna samt de ärkebiskopar och biskopar, som kejsaren inkallade dit, inalles 7 ordinarie ledamöter. Tillfälligtvis kunde även andra biskopar inkallas. Ordförande var metropoliten i Petersburg. Som övervakande representant för staten och som mellanhand mellan kyrkan och staten stod en av kejsaren utnämnd världslig ämbetsman, överprokuratorn i den heliga synoden, som hade ministers rang och som var chef för synodens kansli och därmed bestämmande för hela dess arbetsordning. Vid sidan av honom hade synoden förlorat nästan all betydelse kring 1917. Genom honom verkar det absoluta enväldet på det kyrkliga området. (källa)
7. Under kriget tillkom polisiära bevakningsbataljoner, Polizei-Wachbataillone, vilka bestod av inkallad personal i femtioårsåldern, som var för gamla för att inkallas till Wehrmacht, men fortfarande tjänstepliktiga i hemorten. Varje bataljon bestod av 350-500 man och det fanns 3-4 bataljoner i varje militärområde (Wehrkreis). De var beväpnade med gevär och ett fåtal lätta kulsprutor. Huvuduppgiften var ordningshållning och trafikreglering i samband med civilförsvarsinsatser i orter som utsattes för allierade bombanfall. (källa)
8. guvernörerna är emellertid inte underställda presidenten. USA:s guvernörer, vars ämbeten regleras i respektive delstats grundlag, utövar den högsta verkställande makten inom delstatens jurisdiktion, är direktvalda och har i regel ett antal speciella befogenheter. De är bland annat högste befälhavare för delstatens nationalgarde (när det inte är inkallat till federal tjänstgöring, vilket har företräde) och dess State Defense Forces, samt beviljar nåd och godkänner dödsdomar i de delstater som tillämpar dödsstraff. (källa)
9. Persson fick sin arbetsförmåga erkänd av Kungl. Maj:t dels genom att sju gånger bli utnämnd statsrevisor, dels genom sitt inkallande i en stor mängd kommittéer, bland annat för sammanslagning av post- och telegrafverken (1899–1901), civila pensionskommittén (1899–1902), löneregleringskommittén (från 1902) och försvarsberedningarna (från 1911), liksom han från 1908 tillhörde Civilkommissionen. Av Skaraborgs läns landsting var han ledamot 1885–1892 och 1896–1922 (1902–1910 som vice ordförande och 1911–1919 som ordförande). Persson lämnade Andra kammaren efter urtima riksdagen hösten 1918. I hemorten innehade Persson flera offentliga uppdrag även efter riksdagstiden. (källa)