Intelligensmätning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet intelligensmätning

1. Jaederholm utgav från 1933 Acta psychologica gothoburgenses. Hans teoretiskt psykologiska arbeten behandlar intelligens och intelligensmätningsbegreppet och avsåg att visa vägen för en kausal analys av intelligensen. För praktiska skoländamål i Sverige reviderade han Alfred Binets intelligensmätningsskala Intelligensmätningarnas teori och praxis (2 band, 1914). Handlingen som erfarenhetens organisator (2 band, 1918-19) är en genetisk psykologi, där Jaederholm tecknade grunderna de psykologiska funktionernas hierarki. På yrkespedagogikens område utbildade och tillämpade han arbetsanalytiska metoder i sina arbeten Undervisning i försäljningskonst (1926), Psychoteknik der Verkaufs (1926) och Die Psychologie der Anzeige (1928). Jaederholm medverkade under signaturen G.A.J. i Svensk uppslagsbok. (källa)
2. Anderberg blev filosofie doktor i Lund 1918, docent i psykologi och pedagogik 1918–27, folkskoleinspektör i Trelleborg 1927 samt professor i pedagogik vid Uppsala universitet 1932. Anderberg ansågs på sin tid som en av de skarpsinnigaste företrädarna för den statistiskt-experimentella psykologien i Sverige. Han ägnade sig vid sidan om en rad kritiska uppsatser om intelligensmätningens grundfrågor, utgett arbeten såsom Kvantitativ bestämning av ett kortvarigt arbetes inverkan på ett efterföljande (1918), Psykologi och annonsering (1920), Grunddragen av det svenska tekniska undervisningsväsendets historia (1921) samt Experimentell intelligensundersökning (1928), där han med stöd av sina egna undersökningar vände sig kritiskt mot bottenskoleidén och 1927 års skolreform. (källa)
3. Paleontologen Stephen Jay Gould som lämnat betydelsefulla bidrag till biologin och evolutionsteorin, var i sin bok Den felmätta människan 1981 (sv. övers. 1983) mycket skeptisk till allt vad intelligensmätning heter och den forskning som producerades inom området. Han jämställde det med mätningar av kranier och de slutsatser man försöker dra på grundval av sådana mätningar. Han riktar sin lans mot vad han uppfattar är kvasibiologi och löjliga försök att biologisera sociala fenomen (eller problem), alltså biologisk determinism. Genomgående ställer han sig ytterst tveksam till flera antaganden, ofta av statistisk natur, som görs inom intelligensforskning. Framför allt kanske kring i hans tycke lättviktiga slutsatser som dras på grundval av korrelationsanalyser. (källa)