Jonisation synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas jonisation

Jonisation uttalas jon|is|at|ion -en -er.

Jonisation betyder (fys. o. kem.) jonisering.

Ordformer och varianter av jonisation

Jonisation är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet jonisation

En partikel som passerar denna gas kan slå ut elektroner (jonisera), och på så sätt skapa ett jon-par (positiv jon + elektron som separeras vid lämplig spänning över kammaren). Då kondensatorn är laddad kommer elektronen, som är negativt laddad, drivas mot den positivt laddade anoden, och den positiva jonen mot katoden, som är negativt laddad. Därav uppstår en jonisationsström, som är direkt proportionell mot den ursprungliga jonisationen, och om partikeln stannat i kammaren, är den även proportionell mot dess energi.

Jonosfärens plasma bildas alltså genom jonisation av luftens neutrala gaser. Men plasmat förloras också genom så kallad rekombination, varvid joner och elektroner slår ihop sig igen och åter bildar neutrala atomer och molekyler. Elektrontätheten, alltså hur mycket plasma det finns på en viss höjd, beror därför av tre faktorer: tillgången på neutrala partiklar att jonisera (alltså atmosfärens täthet på denna höjd), tillgången på joniserande strålning, och hur snabbt joner och elektroner rekombinerar. Neutralatmosfärens täthet avtar med höjden, medan intensiteten av joniserande strålning istället ökar. Rekombinationen beror på vilka gaser som finns och förlöper därför olika snabbt på olika höjd, på grund av att de översta atmosfärlagrens sammansättning (alltså vilka gaser luften består av) varierar med höjden. Resultatet av allt detta är att det bildas flera jonosfärlager eller jonosfärskikt, de s.k. Kennelly-Heaviside-skikten, vilka nedifrån och upp brukar betecknas med bokstäverna D, E och F.

När partiklarna når atmosfären på hög höjd kolliderar de med molekyler, och atomer så att dessa hamnar i ett mera energirikt tillstånd, en del kollisioner leder också till jonisation av molekyler och atomer. När de sedan återgår till sitt normala tillstånd och avger den extra energin emitteras ljus i de olika färger vi ser i polarskenet.

Via en kombination av jonisation och elektrostatisk repulsion ger det urladdningsfenomen som utgör elmseld upphov till en ström av joniserad gas ut från urladdningsstället, något som i sin tur påverkar omgivningens ledningsförmåga och fältstyrka. Elmselden i sig är en ganska god elektrisk ledare och om fältstyrkan även på större avstånd från föremålet tillräckligt stor övergår koronaurladdningen lätt i en ljusbåge (blixt). Om man exempelvis under vandring i höglänt terräng observerar elmseld är således risken för blixtnedslag överhängande.

Då detektorn är cylindrisk, kommer det elektriska fältet att vara omvänt proportionellt mot avståndet, vilket medför att laviner startar på ungefär samma avstånd från tråden samt blir lika stora. Genom att använda en lämplig spänning bildas en puls vars storlek är proportionell mot antalet jonisationer.