Vad betyder och hur uttalas kälkborgare
Kälkborgare uttalas kälk|borg|are.
Kälkborgare betyder trångsynt person och bracka.
Ordformer och varianter av kälkborgare
Singular
- kälkborgare
- obestämd grundform
- kälkborgares
- obestämd genitiv
- kälkborgaren
- bestämd grundform
- kälkborgarens
- bestämd genitiv
Plural
- kälkborgare
- obestämd grundform
- kälkborgares
- obestämd genitiv
- kälkborgarna
- bestämd grundform
- kälkborgarnas
- bestämd genitiv
Kälkborgare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kälkborgare
Orden kälkborgare och kälkborgerlig beskriver egenskaper hos invånarna i den uppdiktade (fiktiva) småstaden Kälkestad, som mest ägnar sig åt skvaller, vardagligheter och småsaker, utan att besitta högre bildning, insikter eller perspektiv, synonymt med småborgerlighet.
Ordet kälkborgare har använts i svenskan sedan slutet av 1700-talet, ortsnamnet Kälkestad kanske redan på 1600-talet, och har sitt ursprung i tyska Schildbürger från den fiktiva staden Schilda (i den äldsta editionen Laleburg), som förekommer i en samling folksagor som första gången nedtecknades i boken Die Schiltbürger (1598). (En första utgåva av samlingen från året innan hade en annan titel.) Ludwig Tieck utgav 1797 en samling folksagor som innehöll en "Denkwürdige Geschichtschronik der Schildbürger", vilken översattes till svenska av Vilhelm Fredrik Palmblad med titeln "Kelkborgarnes krönika" (1813).
Svenska Akademiens ordbok: Kälkborgare.
Kälkborgare i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911).
Kälkborgare i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922).
