Vad betyder och hur uttalas kärnkraftsavveckling
Kärnkraftsavveckling uttalas kärn|krafts|av|veckl|ing.
Ordformer och varianter av kärnkraftsavveckling
Singular
- kärnkraftsavveckling
- obestämd grundform
- kärnkraftsavvecklings
- obestämd genitiv
- kärnkraftsavvecklingen
- bestämd grundform
- kärnkraftsavvecklingens
- bestämd genitiv
Plural
- kärnkraftsavvecklingar
- obestämd grundform
- kärnkraftsavvecklingars
- obestämd genitiv
- kärnkraftsavvecklingarna
- bestämd grundform
- kärnkraftsavvecklingarnas
- bestämd genitiv
Kärnkraftsavveckling är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kärnkraftsavveckling
Centerpartiet argumenterar under 2000-talet fortfarande mot kärnkraften som energikälla. Kärnkraften beskrivs som en långsiktigt ohållbar energikälla med ofrånkomliga risker för säkerhetsproblem. Centerpartiet är emot svensk uranbrytning och beskriver problemet med slutförvaring av kärnavfall. Däremot har kravet på en kärnkraftsavveckling strukits. Kärnkraften ger, enligt Centerpartiet, en stabil energiförsörjning och bör därför finnas kvar i den svenska energiförsörjningen, tills det att den kan ersättas med andra energislag. Centerpartiet anser att det är eftersträvansvärt att samarbete finns med andra partier i just energifrågor.
Bryntse satt 1998–2003 som representant för Vänsterpartiet i Energimyndighetens styrelse. Han lämnade partiet 2002 bland annat på grund av besvikelse över den uppgörelse som socialdemokraterna, vänsterpartiet och centerpartiet då gjorde på riksplanet för kärnkraftsavvecklingen. År 2003 lämnade han posten i Energimyndighetens styrelse, bland annat efter motsättningar mellan generaldirektören Thomas Korsfeldt och Bryntse.
Efter den borgerliga valsegern i kommunalvalet 1985 var Rode generaldirektör för Statens energiverk 1985–1991. Efter Tjernobylolyckan 1986 fick han leda och genomföra flera utredningar om elförsörjningen i Sverige och konsekvenser av en eventuell kärnkraftsavveckling.
Inte minst det senare - arbetet i antikärnkraftsrörelsen - kom att göra FK mer reformistiskt inriktat. Kraven på kärnkraftsavveckling, diskussionerna kring alternativ produktion och en alternativ uppfattning om standard, ledde FK rakt in i dagspolitiken. Den tidigare "plakatpolitiken" dömdes ut som utan verklighetsförankring och en kompromiss som innebär förbättringar betraktades som bättre än hävdandet av en "korrekt" uppfattning när detta inte leder till annat än stärkt egen övertygelse.
