Vad betyder och hur uttalas kambrisk
Kambrisk uttalas kambr|isk -t -a.
Kambrisk betyder (geol.).
Ordformer och varianter av kambrisk
Kambrisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet kambrisk
När berget innehåller ovanligt mycket av ett ämne brukar man tala om en fyndighet. De svenska uranfyndigheterna finns i alunskiffrar och i urberget. De mörka alunskiffrarna är de yngsta fyndigheterna och är de som innehåller de största samlade uranmängderna i Sverige. De förekommer i större mängd i fjällkedjans randområden, Skåne, Billingen i Västergötland, Östergötland, Närke och på Öland. Alunskiffrarna bildades på havsbottnen under kambrisk tid, det vill säga för cirka 500 miljoner år sedan. Majoriteten av tillgångarna är dock i form av låghaltiga, men mycket stora, mineraliseringar som bedöms som okonventionella, det vill säga icke-brytvärda. Idag sker ingen brytning av uran i Sverige.
Blyglans har kubiska genomgångar och sönderfaller lätt i små tärningar. Den förekommer i synnerhet i äldre formationer tillsammans med andra sulfidmineral av koppar, silver, antimon, arsenik och zink. I Sverige förekommer den dels i glimmerskiffer och hälleflinta vid Östra och Västra Silvberg i Dalarna, Guldsmedshyttan i Västmanland, dels i urkalksten vid Sala, samt i kambrisk sandsten i Skåne dels i Simrishamnstrakten dels vid Hardeberga. Andra betydande svenska fyndigheter är Vassbo i Dalarna, Dorotea utmed gränsen mellan Lappland och Ångermanland samt Laisvall i mellersta Lappland.
Kinnekulle är ett platåberg med en högsta höjd av omkring 306 meter över havet. Själva toppen kallas Högkullen. Kinnekulle är till stor del uppbyggt av sedimentära bergarter som är avlagrade under en tidsperiod från kambrium till silur. Underst, vilande på det prekambriska urbergets peneplan ligger kambrisk sandsten och alunskiffer, sedan följer ordovisisk skiffer och kalksten, silurisk lerskiffer och permisk diabas. Diabasen som man hittar på västgötabergen kallas allmänt lokalt för trapp.
