Kapitalränta synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas kapitalränta

Kapitalränta uttalas kap|it|al|ränta.

Ordformer och varianter av kapitalränta

Kapitalränta är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet kapitalränta

Piersons förtjänster som nationalekonomisk författare ligger ej så mycket i originella synpunkter som i den klara framställningen, mättad med frukterna av en ovanligt vidsträckt beläsenhet och levandegjord av ett i det praktiska livet utvecklat realitetssinne. Hans metod var företrädesvis den deduktiva, och till sin teoretiska ställning var han den klassiske nationalekonomen, som helt och hållet omfattat den psykologiska skolans marginalnytteuppfattning i värdeläran och Eugen von Böhm-Bawerks agioteori rörande kapitalräntan.

Olika jordstycken lönade sig dock mycket olika med avseende på de kostnader som lades ned på jorden. Därför kunde ägare av bättre, det vill säga mer lönande jord erhålla en extra betalning utöver ersättningen för arbete och kapital även om mindre lönande jord ändå kunde erhållas gratis. Denna inkomst, som således inte kunde hänföras vare sig till arbetslön eller till kapitalränta, utan var en betalning för jordens ursprungliga nyttiga egenskaper kallades jordränta.

Seniors mest betydande bidrag är en framställning om kapital och kapitalränta: han är nämligen abstinensteorins grundläggare. Bredvid de två originära produktionsfaktorerna arbetet och naturtillgångarna ställde han som en tredje abstinensen ("väntandet" enligt Alfred Marshall, Gustav Cassel och andra), det vill säga den handling, då en person antingen avstår från en improduktiv konsumtion av nyttigheter eller med dem sysselsätter arbetare för frambringande av framtida sådana.

I de nordamerikanska fristaterna var däremot denna naturliga arbetslön en verklighet. von Thünen lade fram gränsproduktivitetssynpunkten på fördelningsproblemet så till vida att han i anslutning till lagen om den relativt avtagande avkastningen gjorde arbetslön respektive kapitalränta teoretiskt beroende av den sist anställde arbetarens och den sist placerade lilla kapitaldelens avkastning. Denna tankegång utvecklades sedermera av John Bates Clark.