Vad betyder och hur uttalas karbunkel
Karbunkel uttalas karb|unkel [-u?´k-] -n karbunklar.
Karbunkel betyder böld och (åld.) röd ädelsten.
Ordformer och varianter av karbunkel
Singular
- karbunkel
- obestämd grundform
- karbunkels
- obestämd genitiv
- karbunkeln
- bestämd grundform
- karbunkelns
- bestämd genitiv
Plural
- karbunklar
- obestämd grundform
- karbunklars
- obestämd genitiv
- karbunklarna
- bestämd grundform
- karbunklarnas
- bestämd genitiv
Karbunkel är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet karbunkel
En karbunkel är en av flera furunklar (spikbölder) sammansatt infektionshärd som uppstått (oftast i nacken) genom att varbakterier kommit in i talgkörtlarna i huden. Karbunkeln kännetecknas av en rodnad och smärtsamt hård svullnad i vilken det bildas proppar av döda vävnadsceller och varceller. Den kan ge upphov till svåra smärtor, feber och även leda till blodförgiftning. För att bli av med en karbunkel krävs ibland ett kirurgiskt ingrepp, men en del fall kan även behandlas med antibiotika.
Karbunklar förekommer främst på ryggen, låren och på baksidan av nacken. En fullstor karbunkel kan bli större än 10 cm och läcker var från flera ställen. Utöver feber, smärtor och blodförgiftning kan en karbunkel även ge upphov till symptom såsom en känsla av svaghet och utmattning samt en allmän sjukdomskänsla. Karbunklar drabbar framför allt medelålders eller äldre män som har dålig hälsa eller ett försvagat immunförsvar.
